Vem ska ta ansvar för hamnarna?

Scandic Pelagic i Ellös hotar att flytta verksamheten från Orust om inte kommunen står för kostnaden för investeringar i vattenrening på mellan 25 – 50 miljoner kronor. Behoven hos den stora sillfabriken är stora i jämförelse med de dimensioner som krävs för att serva de vanliga hushållen. Kommunstyrelsens ordförande Catharina Bråkenhielm (S) är kallsinnig till de extra utgifterna.

– Vi kan givetvis inte använda skattemedel till att stötta beredningsindustrin, säger hon.

Dessutom önskar Scandic Pelagic också en större kaj för att kunna ta emot större fartyg. Investeringen beräknas kosta mellan åtta och tio miljoner kronor.

Problemet är svårlöst. Orust är en liten kommun. Scandic Pelagics sillberedningsindustri är en jättestor verksamhet i den lilla orten Ellös. Den samhällsinfrastruktur som krävs är omfattande.

Samarbetsorganisationen Fiskekommunerna och riksdagsledamoten Johan Hultberg (M) har uppmärksammat problemet. Hultberg har frågat jordbruksminister Jennie Nilsson (S) om staten kan ta ett ökat nationellt ansvarstagande för till exempel landningshamnar och undrar om hon anser att hamnarna egentligen borde vara ett statligt intresse.

Många kommuner l ängs västkusten har eftersatta landningshamnar med dåligt med djup vid kaj. De största trålarna kan inte gå in ens till Göteborg. Frågan om staten borde koordinera och bestämma mer över hamnarna är befogad. Men var går gränsen för allmännyttiga investeringar (som en väg) och investeringar som enbart är till för en enskild verksamhet? Den frågan är lika giltig för staten som för Orust kommun.

Man ska inte förvänta sig att jordbruksministern kan rädda kvar några jobb i Ellös. Med tanke på omständigheterna ser det mörkt ut. I takt med att båtarna blir allt större är det naturligt att det kommer att finnas allt färre landningshamnar i fortsättningen. Men var ska de vara och vem ska ta ansvar? Ministerns svar kommer att vara intressant – finns det en strategi för fiskeindustrin?