Efter tragedin och karriärens slut – nu blickar han framåt
Han satte punkt för tävlingskarriären för ett år sedan. Men för slalomveteranen Mattias Hargin är skidorna ingen hyllvärmare, och han funderar på vad nästa karriärsteg ska bli.
Att utförsåkning på sikt skulle bli mer än bara en hobby var ingen högoddsare när det gäller Mattias Hargin. Han växte upp i en skidåkarfamilj i Huddinge utanför Stockholm och alla hans tre äldre syskon flyttade norrut efter nian för att gå på skidgymnasium.
När det var Mattias tur att söka följde han storasystrarna Christine och Janettes exempel och kom till Järpen i Jämtland. Liksom dem tävlade han sedan i världscupen.
Hur kunde så många i en och samma familj bli så bra, utan att ha skidbacken precis runt knuten?
– Självklart krävde det mycket av familjen, det var många resor för att ta sig till snön. Men när man väl fick åka skidor var det så jäkla roligt att det skapade ett starkt driv. Det blev kanske ännu starkare av att man inte tog skidåkningen för given.
Stockholm har förvisso genererat en del duktiga skidåkare genom åren. Backarna är små men möjligheterna till åkning finns och engagemanget är stort i många av klubbarna, konstaterar han.
– Och vi var ju en stor familj. För mig var det naturligt att hänga på syskonen och hela familjen. Jag hade inget riktigt val tror jag, säger han och skrattar.
Under en period var han en av Sveriges bästa alpina skidåkare, och med åren också en riktig veteran. Hela 15 säsonger blev det i världscupen, med en seger i klassiska Kitzbühel 2015 som främsta höjdpunkt. Bara två svenskar, Jens Byggmark och Ingemar Stenmark, har lyckats med det tidigare.
Om slalomvinsten i
Kitzbühel är den ena stora bedriften i hans karriär, så är längden på hans tävlingskarriär en annan. Det är inte alla förunnat att kunna bocka av 153 starter i alpina världscupen.
– Att jag kunde vara med och konkurrera i så många år berodde delvis på att jag höll mig skadefri. För det är tuff konkurrens.
Är det bara tur som ligger bakom att man håller sig skadefri så länge?
– Vad ska jag säga för att inte trampa någon på tårna? Att ta hand om sin kropp och vara väl genomtränad är bra i förebyggande syfte. Sedan kan man hamna i ett mönster och få lite otur med skador. Men ju mer man tränar desto mer tur har man.
Den 12 mars 2019 åkte Mattias
Hargin sin sista tävling. Den kom lite tidigare i livet än han hade tänkt sig, men var en naturlig följd av att han inte hade presterat lika bra de senaste åren. Kanske på grund av den kris han genomgick 2016 när hans fru, extremskidåkaren Matilda Rapaport, förolyckades i en lavin i Chile. Efter det blev det svårare att uppamma den energi och styrka som krävdes för att kunna konkurrera med världseliten.
– Hela den händelsen tog nog ut sin rätt på kroppen till slut, och när inte resultaten låg på samma nivå längre tyckte jag att det var läge att hitta på något annat.
Han älskar fortfarande
att åka, och har efter tävlingskarriärens slut börjat ägna sig mer åt friåkning. Gärna i samarbete med sina partners, för vilka han producerar film och foto. Tillsammans med Matildas familj har han också grundat stiftelsen MM Rapaport Hargin som arbetar för ökat säkerhetsmedvetande bland skidåkare uppe i bergen.
”
Hela den händelsen tog nog ut sin rätt på kroppen till slut
Mattias Hargin om sin fru Matilda Rapaports plötsliga bortgång 2016
Det är en omställning att sluta tävla professionellt efter så många år i världscupen. Nu väntar beslut om vad han ska göra i nästa etapp av livet. Han bor fortfarande delar av året i Engelberg i Schweiz, och trots att han snart sätter sig i skolbänken för en kurs i företagsledning på Cruyff Institute släpper han ogärna kontakten med snön, bergen och skidorna. De flesta av hans intressen inbegriper någon form av fysisk aktivitet; ett skrivbordsjobb vore en ovan tillvaro för Mattias Hargin.
– När man tävlar i sport och skidåkning så vet man hela tiden exakt vad man vill och hur allt ska göras. Det tappar man när man slutar tävla, och nu vill jag hitta något liknande, där man har samma driv och mål för att skapa något nytt. Ja, något jag brinner lika mycket för.