Ville inte göra tribute – nu tolkar de Bowie på svenska
Det började med att de tolkade idolen på originalspråket sedan provade Martin Joneskär att översätta David Bowies största hits till svenska. Resultatet kan den lilla publiken i Uddevalla se i kväll.
Uddevalla riksteaterförening ställde inte in alla evenemang den här hösten utan kör på med begränsad publik. Så i kväll är det dags för en av musikhistoriens största hjältar att stå i rampljuset igen i musikföreställningen ”Stjärndamm, David Bowie på svenska”.
Det är Alingsåsbandet Buddha of Suburbia som, något överraskade, står på scen.
– Jag minns knappt när vi stod på scen senast, så vi var lite överraskade att de hängde kvar, säger sångaren Martin Joneskär.
Med sig till Bohusläns museum i kväll har de tolv Bowielåtar som Martin har översatt.
– Vi började med Bowie för tre fyra år sedan, då på engelska. Sedan ville jag prova att översätta till svenska. Det var enklare än jag trodde faktiskt.
På vilket sätt?
– Jag tror det var det att den svenska texttraditionen är berättande, väldigt ”Dylaniansk”. Medan Bowies texttradition handlar mer om uttryck, ord och känslor.
Det finns sällan någon logik. Först var jag fast i det svenska sättet att se på texten men när jag väl knäckt koden gick det lätt. Det var befriande att kunna se hur det hängde ihop.
Vissa låtar har han översatt bara så det funkar med rytm och sång och andra låtar har han tolkat mer.
– Som ”Space Oddity” har jag tolkat ganska mycket. Att åka till rymden är inte lika hippt i dag så att sjunga om att ta på sig hjälmen och ta sina proteinpiller tyckte jag inte funkade. Jag såg på det som en inre resa att göra i stället.
När Martin först fick frågan av kollegan Micke Öijwall om de inte skulle ge sig an Bowie, som just var Martins stora musikaliska förebild var han tydlig med vad han inte ville göra.
– Jag var helt ointresserad av att göra tribute. Då kan man lika gärna lyssna på en Bowieskiva. Jag ville att vi skulle tillföra något, ja att vi skulle lägga till något från oss till hans musik.
Martin började lyssna på Bowie som nioåring och har sedan levt med idolen vid sin sida.
– Förställningen är därför väldigt självbiografisk. Det handlar om hur det var att växa upp på 70och 80-talet.
”
Bowies texttradition handlar mer om uttryck, ord och känslor
Martin Joneskär
Buddha of Suburbia
Vad var det med Bowie som fick dig att fastna?
– Jag tyckte han var rolig och fastnade för sången, särskilt fraseringen tycker jag är väldigt bra. Och jag gillar melodierna med. Han är speciell och hans musik följer inga givna mönster.
Bästa albumet?
– Det är ”Scary monsters” från 1980. Den ser jag som avslutningen på Berlineran. Där får han ihop det tycker jag. Han provar och leker och är drogfri så han är i en extremt produktivt period. Sedan var han tyst i fyra år innan ”Let’s dance” kom.
Vad tyckte du om den då?
– Jag blev lite besviken när den kom. Jag tyckte nog den var lite väl tillrättalagd. Men jag har omvärderat den nu. Men efter den följde två album som både jag och Bowie själv såg som lågvatten märken för hans karriär.