Balanserat trots stor dos obehag
Jørn Lier Horst Illvilja Wahlström & Widstrand Översättning: Marianne Mattsson
Man behöver aldrig vara orolig när man läser Jørn Lier Horst. Han är en mycket pålitlig kriminalromanförfattare och har för att tala sportspråk en hög lägstanivå. I spinoff-serien där hans hjälte William Wisting löser kalla fall har vi nu kommit till tredje boken och precis som tidigare delar Wisting och hans dotter Line på utrymmet och huvudrollen.
När Wisting ansvarar för säkerheten under en hemlig rekonstruktion ute i terrängen med en seriemördare är Line med för att filma för polisen och en kommande dokumentär. Men allt går fel och mördaren både flyr och försvinner med en kraftig granatexplosion bakom sig – en löpsedelsvänlig händelse som får Wisting att brottas med sig själv och högre chefer.
Trots en ovanligt spektakulär historia lyckas Horst med det han alltid gör: att berätta balanserat. Det kan vara våldsamt och obehagligt, men tyngdpunkten ligger på att skildra polisarbetet och i viss mån journalistrollen och hur människor på olika sätt drabbas av ondskan som boken handlar om. Intrigen är spännande, men också intressant och med plats för reflektioner.
Relationen mellan far och dotter, som också är grannar, är stabil och värmer som en norsk lusekofta när seriemördare är på rymmen. De ska hantera varandra både professionellt och privat, vilket de oftast klarar men tillåts också vara mänskliga och bli förbannade på varandra. Deras ganska vanliga vardagsliv utanför jobbet håller en låg profil, samtidigt som just den delen är avgörande för berättelsen.