I dag öppnar hon utställningen ”Arkipelag” i Lysekils konsthall
I dag öppnar Tanumskonstnären Ann Carlsson Korneev sin utställning ”Arkipelag” i Lysekils konsthall. Bohusläningen träffade henne i hallen för att prata om kusten, fjället och snäckorna på stranden.
Solen skiner in genom de små fönstren och landar på de verk som redan hittat sig en plats i den lilla utställningshallen. Att rummet i Lysekils konsthall är litet bekymrar inte konstnären Ann Carlsson Korneev.
– Jag gillar små rum och här är det så ljust och fint, säger hon och packar upp ännu en målning.
Med sig från ateljén hemma i Stora Wrem har hon runt 25 verk. Både skulpturer och målningar. Den tyngsta delen av hängningen har hon redan hunnit avverka vid vårt besök. Stenskulpturerna är på plats i mitten av salen. Men det tunga arbetet har hon inget emot.
– Jag är så glad att utställningen blev av över huvud taget, säger hon och berättar om vårens inställda utställning som skulle varit uppe i Huddinge.
– Den är framflyttad till våren 2022 först.
Så den här utställningen, ”Arkipelag”, som nu tar form i Lysekils konsthall, är hennes första separata utställning på ett tag. Men helt utan möjlighet att ställa ut har Ann inte varit. I somras medverkade hon i några samlingsutställningar här i Bohuslän.
”
Det är något fascinerande med kusten. Det är vackert och det är ett utsatt landskap, inte bara av väder och vind, utan av människans olika intressen.
Att kustlandskapet är
hennes inspirationskälla till denna utställning går inte att missa. Det vi ser framför oss är snäckor och i målningarna, som ännu inte kommit upp på väggarna, hittar vi just motiv från kusten. Landskapet, förklarar hon, är viktigt i hennes konstnärliga uttryck både i skulpturerna och i måleriet.
– Det är något fascinerande med kusten. Det är vackert och det är ett utsatt landskap, inte bara av väder och vind, utan av människans olika intressen.
Men det är inte bara landskapet i norra Bohuslän som inspirerar henne då hon har rötter i norra Sverige.
– Fjällandskapet och kustlandskapet här är ganska lika. Det är kargt och naket. Du ser långt både på fjället och vid havet, du ser en horisont.
I utställningen har Ann med flera stenskulpturer formade till snäckor.
Det är något med snäckors form hon gillar men även materialet.
– Det är hårt och beständigt. Tänk att naturen kan skapa något till sådan perfektion.
Från stränderna plockar
Ann ofta med sig snäckor hem som får stå modell åt hennes konst.
– Färgerna betyder mycket för mig med, inte bara i måleriet utan även i skulpturerna. Det gäller för mig att hitta olika stenar, här ville
jag ha stenar i olika blågrå toner, precis som havets färger.
Skulpturerna är i alabaster, marmor och diabas.
– Den här ser ut som ett ostronskal, men från den här sidan ser det ut som ett öra, säger Ann när vi landar framför ett av verken ”Lyssna till havet”.
Samma titel har
hon gett till två andra snäckor. Inte bara för att man ofta lyssnar efter havet i snäckor utan också för att Ann tycker att man borde lyssna mer på våra hav.
– Haven mår inte så jättebra så därför tycker jag att man borde lyssna mer på dem. De är ju inte bara våra hav utan även globalt.
Bland skulpturerna har hon även valt att ta med tre landskap i utställningen. Här har människan fått vara med.
– Människans närvaro är så påtaglig i landskapet, så jag ville få med det.
I ett av landskapen sitter en människa under ett träd och titeln är just ”Under trädet”. Vi kan se att människan inte bara förändrar landskapen utan även söker sig till naturen för att finna lugn och kraft.
– Och kanske är det viktigare just nu än någonsin.
När Ann för några år sedan tog en paus från stenen utvecklade hon sitt måleri.
– Jag har alltid haft måleriet vid sidan men det var när vi gjorde om hemmet till en arbetsplats som jag gav måleriet mer tid.
I de målningarna
hon har med till Lysekil har hon använt silver, koppar, guld och akryl.
– Jag vet inte hur det började med bladmetaller för mig. Men havet har så starka reflexer från ljus i vattnet. Så det var nog ljuset vid havet som gjorde att jag började experimentera med det.
Inspiration har hon även funnit från japanskt måleri.
– Jag såg en utställning på Pusjkinmuseet i Moskva för två år sedan och blev helt tagen av den. Jag har genom åren sett mycket konst men aldrig blivit så uppslukad så jag blev då. Inget hade berört mig så starkt innan.