Malin Cardesjö, sjuksköterska, infektionsavdelningen

Sjuksköterskan Malin Cardesjö har jobbat i fem år på infektionsavdelningen på Näl. Hon säger att hon inte riktigt har hunnit reflektera över vad som hänt. Hon menar att hela året är en stor sorg.

– Det har varit fruktansvärt många som avlidit och de flesta låg hos oss på infektion, säger hon.

För det var på Malins arbetsplats, på infektionsavdelningen på Näl, som merparten av alla svårt sjuka covid-positiva i Nu-sjukvården vårdades. Undantagen var patienter som behövde intensivvård eller äldre som vårdades på mäva.

– Vi agerade pandemiavdelning och hade bara covid-positiva under den här tiden. Det var tufft och intensivt men vi var fokuserade och tänkte att det är det här vi är utbildade för.

På infektionsavdelningen finns 24 platser och under våren fanns det tillfällen då avdelningen var fullbelagd.

– Det handlade om liv och död för alla patienter hela tiden, säger hon.

Malin säger att det har varit psykiskt betungande. Att inse när det inte går längre, att ge upp och avbryta behandlingen, att se livskamrater, gifta par, ta farväl av varandra från var sin sjukhussäng.

– I början försökte vi ha en tyst minut varje gång en patient dog men det var så många, till slut hann vi inte. Under en månad överskred vi antalet dödsfall vi normalt har under ett år, säger hon.

Redan innan corona-pandemin slog till gick vården på knäna och trots att Malin och hennes kollegor har tagit sig igenom det värsta, vad de vet, så kommer all annan vård ikapp.

– Vi har lika intensiva dagar fortfarande även om vi inte har lika många covid-patienter. Vi har gett allt under det här året men det finns ingen tid att stanna upp. Om det kommer en andra gång, kommer vi vara beredda? Finns det hjälp att få? Orkar vi? Jag tror inte det.