Bostadsskatterna kan bli mer rättvisa
Många skatter drabbar boendet - vissa kan sänkas, andra kan höjas, en kan tas bort helt.
Vi underskattade fastighetsskatten, sa tidigare statsministern Göran Persson (S) (SVD 6/3 -07). På en pressträff i början av 2007 menade Persson att Alliansen vunnit valet 2006 på sitt löfte om att avskaffa skatten.
Det är kanske en väl förenklad valanalys, men sant är att fastighetsskatten som den såg ut under Persson-regeringens tid var mycket avskydd. Det sena 1990-talets och det tidiga 2000-talets stigande bostadspriser gav många kraftigt höjda skatter. De begränsningsregler som införts fungerade inte särskilt bra och skatten var på många sätt både orättvis och oförutsägbar.
En förändring var
nödvändig, men det är därmed inte sagt att den modell för fastighetsbeskattning som den borgerliga regeringen istället införde löste problemet på ett tillfredsställande sätt. Som ekonomen Peter Englund skriver i sin aktuella rapport ”En ny bostadsbeskattning” för tankesmedjan SNS är dyra bostäder idag gynnade skattemässigt i relation till billiga. Den som bor i bostadsrätt betalar också lägre skatt på sitt boende än den som bor i villa eller hyresrätt.
Den “gamla” fastighetsskatten kritiserades för sina höga nivåer, men det lyfts sällan fram att reavinstskatten för bostadsförsäljningar både höjdes och breddades i samband med
Alliansens reform. Förändringar 2008 och 2009 innebar att fler behövde betala skatt på en försäljning och att möjligheten till uppskov på skatten räntebelades. Det fick effekten att en redan dålig rörlighet på bostadsmarknaden försämrades ytterligare.
Uppskovsräntan avskaffas nästa år, men problemen med bostadsbeskattningen i övrigt kvarstår. Frågan är hur man kan rätta till det utan att samtidigt undergräva legitimiteten för skattesystemet på det sätt som den tidigare fastighetsskatten gjorde.
Englund vill göra bostadsbeskattningen mer neutral, dels genom att sluta dubbelbeskatta hyresrätter, och dels genom att beskatta bostadsrätter på samma nivå som småhus. Han föreslår också att beskattningen ska ske på samma schablonmässiga vis som för investeringssparkonton. Det är onekligen mer komplicerat än den gamla fastighetsskatten, men kanske enklare att svälja för de som är oroliga över ett återinförande.
Liknande förslag framfördes i en annan Sns-rapport från 2018 – Kapitalbeskattningens förutsättningar – som också visade att motståndet mot en fastighetsskatt till stor del försvinner så länge det finns rimliga regler som förhindrar plötsliga skatteökningar eller skyhöga skatter för inkomstsvaga hushåll.
Därmed finns förutsättningar
genomföra förändringar som gör bostadsbeskattningen mer rättvis och neutral – dyra bostäder borde inte gynnas på bekostnad av billiga, och vissa upplåtelseformer borde inte gynnas framför andra. Märkligheter som stämpelskatten kan samtidigt avskaffas och reavinstskatten kan sänkas för att öka rörligheten. Ett annat förslag som framförts i debatten är att inbetald fastighetsskatt ska kunna “dras av” från reavinstskatten när man säljer sin bostad. Med en sådan modell lär det inte finnas några legitimitetsproblem. Minnet av Perssons orättvisa fastighetsskatt må leva kvar, men det borde inte hindra oss från att göra dagens bostadsbeskattning mer rättvis.
”
En redan dålig rörlighet på bostadsmarknaden försämrades ytterligare