Malin Lernfelt: Konsekvensen är att det runt om i Italien finns ”vaggor” där kvinnor anonymt kan lämna ifrån sig nyfödda barn som de inte kan eller vill ta hand om.
Men till följd av att Italien praktiserar rätt till samvetsfrihet får många kvinnor inte hjälp i tid eller hittar ingen som vill utföra aborten.
När den svenska anti-abortrörelsen för omkring ett decennium sedan insåg att de inte skulle nå sitt mål genom att visa bilder på blodiga aborterade foster valde de en annan taktik.
Genom att använda vårdpersonal som verktyg var tanken att man bakvägen skulle blockera svenska kvinnors aborträttigheter med hjälp av så kallad samvetsfrihet.
Ett antal värdekonservativa
kvinnor utbildade sig till barnmorskor och inledde sin yrkesbana med att deklarera att de inte tänkte utföra den delen av yrket som innefattade aborter och preventivmedelsrådgivning.
Efter att arbetsgivaren meddelat att det var att likställa med arbetsvägran inleddes rättsprocesser där kvinnorna företräddes av advokaten Ruth Nordström. Nordström har suttit i styrelsen för organisationen Ja till livet (numera Människovärde) och har även nära kopplingar till den internationella anti-abortrörelsen.
Målet var att driva frågan ända upp i Europadomstolen. Nordström och hennes klienter hävdade att samvetsfrihet – rätten för bland annat vårdpersonal att vägra utföra arbetsuppgifter som strider mot deras samvete – är en mänsklig rättighet.
Det är visserligen sant att i paragraf nio av den Europeiska konventionen för skydd för de mänskliga rättigheternas står att ”var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet”.
Men strax därefter slås det fast att dessa friheter är villkorade och får underkastas begränsningar om de hamnar i konflikt med andra människors hälsa eller fri- och rättigheter.
Det är också skälet till att Europadomstolen vid ett flertal tillfällen kritiserat länder som praktiserar samvetsfrihet för vårdpersonal. I linje med detta meddelade också Europadomstolen i våras att de inte avsåg att ta upp de svenska fallen.
Just detta att samvetsfrihet praktiseras i ett antal europeiska länder brukar vara ett av de mest välanvända argumenten från opinionsbildare på högerkanten och politiker från KD och SD som i likhet med organisationen Människovärde vill förbjuda alternativt försvåra abort. Det fungerar jättebra i Norge och Italien, är ett vanligt argument.
Sanningen är att
det inte alls fungerar bra. I ett reportage av journalisten Jennifer Wegerup (SVT, 10/11) beskrivs läget i Italien just nu.
På papperet har alla kvinnor sedan år 1978 laglig rätt att göra abort. Men till följd av att landet praktiserar rätt till samvetsfrihet får många kvinnor inte hjälp i tid eller hittar ingen som vill utföra aborten.
I snitt vägrar 70 procent av läkarna att medverka, och i vissa delar av landet så många nio av tio. Konsekvensen är att det runt om i Italien finns ”vaggor” där kvinnor anonymt kan lämna ifrån sig nyfödda barn de inte kan eller vill ta hand om. Varje år överges omkring 400 bebisar.
Detta är rimligtvis vad de företrädare för SD och KD som gång på gång motionerar om samvetsfrihet vill se i Sverige. Vårdpersonal som vägrar sätta patienten först, förtvivlade kvinnor som förnekas sina rättigheter och barn som är oönskade redan vid födseln.
I dagsläget har ledningarna för de båda konservativa partierna visserligen sagt att de inte avser driva frågan om samvetsfrihet. Hotet mot aborträtten kan tyckas avvärjt.
Men så enkelt är det knappast. Inte så länge anti-abortlobbyn fortsätter att driva på. Inte så länge det finns människor som anser att det är en mänsklig rättighet att ta ifrån kvinnor deras rättigheter.