Vill få hjälp av kommunen att minska grävlingsbeståndet
Boende på Fasseröd i Uddevalla upplever att grävlingarna har blivit allt mer aggressiva med åren. Nu hoppas de få hjälp av kommunjägare med att minska beståndet.
Boende i radhusområdet Fasseröd i Uddevalla upplever att grävlingarna har blivit allt aggressivare med åren. Nu hoppas de få hjälp av kommunjägare med att minska beståndet. — Beteendet har förändrats. Förr såg man bara spåren av grävlingarna, men nu går de till attack helt oprovocerat, säger Eva Backelin.
Grävlingar har funnits i Fasseröd åtminstone sedan 1976, men de har aldrig, som nu, varit aggressiva och gått till attack mot människor. Flera av dem som bor i området är oroliga för sina barn. De vill inte låta dem cykla på närliggande elljusspår eller leka i den omkringliggande skogen. Grannarna är rädda.
— Vad ska till för att någon ska åtgärda det här problemet. Måste någon skada sig först, kanske få stelkramp av ett bett, innan det händer något, säger Eva Backelin.
Att djuren gräver upp gräsmattorna är inget nytt och det kan grannskapet stå ut med, förklarar de, men rädslan att själv anfallas har vuxit. Under tisdagen ska en grävling ha rivit eller bitit en löpare i benet, enligt grannarna.
Johan Knutsson har skickat minst fyra mejl till Uddevalla kommun sedan 26 april via kontaktcenter och under torsdagseftermiddagen kom äntligen Jonas Lindh, en av kommunens jägare.
De omkringboende beskriver
situationen för Jonas Lindh och en diskussion uppstår.
Eva Backelin menar att de tidigare bara sett spår av grävling, till skillnad från nu, när djuren obrydda rör sig bland människorna. Hon vågar inte rasta hunden vid skogskanten längre.
— Beteendet har förändrats. Nu går grävlingarna till attack helt oprovocerat, säger Eva Backelin.
Det råkade hennes man, Christer Backelin, ut för häromdagen när han var ute med hunden på Egonspåret.
Kommunjägare Jonas Lindh lyssnar på grannarna, uttrycker att han förstår deras oro, men betonar att djurens beteende är helt naturligt.
— De är inte ilskna av naturen, men kan gå till attack när de blir överraskade eller känner sig trängda. Det är intensiv period för grävlingshonorna just nu, när de ska skaffa föda till sina ungar, säger Jonas Lindh.
Johan Knutsson och
Christer Backelin, som båda två är jägare, står på sig och menar att det skett en förändring. De dividerar om vad som kan ha lett fram till den.
Grannarna och säger att boet har tredubblats på några år. Dessutom låg det närmsta grytet tidigare minst 500 meter från vägen, men nu bara några meter bort. Jonas Lindh tror att det faktum att det nya grytet ligger såpass nära bostadsområdet kan vara en förklaring till varför situationen har förändrats.
Honorna sätter bo
där ungarna föds, men kan ha upp till fem gryt, förklarar Jonas Lindh.
— De har sin runda. De använder ett av sina fem gryt och flyttar runt mellan dem, säger Jonas Lindh.
Sommarlovet står för dörren och de omkringboende vill gärna ha en skyndsam lösning på grävlingsproblematiken.
— Man tänker på sommarkvällar och när barnen ska leka, säger Eva Backelin.
Kommunjägare Jonas Lindh måste väga för- och nackdelar mot varann och utreda om skadan grävlingarna gör är större än nyttan.
— Inom ordinarie jakttid är det inget att fundera på, men nu är det andra kriterier som gäller. Jag kan inte ta bort mamman från ungarna, säger Jonas Lindh.
Efter inspektion och
diskussion går Jonas Lindh igenom jaktförordningens avsnitt om förutsättningar för skyddsjakt.
— Det är bara jag som kan ta beslutet och gör jag fel kan jag bli av med min jaktlicens. Många tror att jägare skjuter så fort de kan, men vi värnar om djurens rätt att leva i sin naturliga miljö så långt det går, säger Jonas Lindh.
Han har lyssnat noga på de boende. Två av dem är själva jägare. Sedan hörsammar deras önskemål. Jonas Lindh beslutar att sätta upp en fälla i området, så snart en finns ledig. Den ska sedan tittas till två gånger om dagen, varje morgon och kväll. De djur som går i fällan ska avlivas snarast möjligt — men inte honan om hon går in först.
— De är sannolikt minst sex individer; en hona, fyra ungar och en hane som är med så länge ungarna är små, säger Jonas Lindh.