Snorpolisen förstör liv, lek och inkomst för många av oss
Följ med på en ytterst kort resa igen en ensamstående mammas vardag.
Blunda och föreställ dig följande scenario: Klockan ringer; måndag morgon. Vaknar med magsår. Lämnar barnen på förskolan efter en helt ordinarie helg. Magsåret ökar, ångesten börja pocka på. Nervöst fingrande på mobilen i fickan. Åker till jobbet, nervöst leende, ”hej hej, jo, vanlig helg som alla andra. Hoppas på bra vecka.” 30 minuter går, 45 minuter går. Kollar tiden, barnen har klarat sig igenom frukosten. 60 minuter går. Sen plingar det till i fickan. Domedagen är här. Sms:et från förskolan går inte att misstolka. Jag läser om floder av gulgrönt snor, massiv personlighetsförändring, total orkeslöshet, och en förkylning som tydligen kommit från ingenstans och hotar hela stadens befolkning om jag inte kommer och hämtar nu direkt, helst igår. Sms:et avslutas med en smiley och en blomma vilket känns mer som ett hån än en tröst.
Skam. Sorg. Uppgivenhet.
En fantastiskt förstående arbetsgivare. Åker till förskolan. Drunknar varken i slem eller snor. Ser ett rent ansikte som skrattar och ler och springer iväg eftersom barnet anser sig inte vara för trött, förändrat eller akut sjukt på något sätt. Tvingar på ett leende, för en en bra mamma varken skriker, bråkar eller kritiserar en fröken framför barnen. Motstår impulsen att niga åt fröken som står där med sitt drottningliknande mandat och ger oss tillåtelse att gå hem, vi ses nästa vecka.
Hon hänvisar förstås till rektorn vid minsta lilla protest. ”Hej, rektorn här. Jobbar tisdag och torsdag hemifrån. Mejla gärna, återkommer så småningom.”
Jag noterar kort att denna drottning inte är samma som tog emot oss på morgonen, således har hos träffat mitt barn mindre än två timmar denna måndag. Ändå gör hon en helt annan bedömning än jag, barnets mor, har gjort hela helgen. Märkligt. På neonatalintensiven och alla andra barnavdelningar anses föräldrarna känna sina barn bäst av alla.
Jag opponerar mig
det starkaste mot denna självutnämnda snorpolis som anser sig rädda världen genom att vid minsta lilla tecken till vätska ur näsan slå larm och förstöra liv och lek och inkomst i en hel vecka för mig och många andra. Ni har varken utbildning, kunskap, intresse eller tid att göra en riktig medicinsk bedömning. Det är dags att kliva ner från era höga hästar och börja samarbeta och kompromissa.
Patienter med andningsbesvär slipper munskydd, familjer tillåts resa med negativt covid-test, men mina barn får inte ens en andra chans att visa att de är friska när de väl snutit ut snorkråkan. Min bedömning är inte vatten värd men er får inte ifrågasättas? Är det barnens bästa? Eller bara en självutnämnd hjältes uppdrag att utrota all ondo i form av sporadiska nysningar och snordroppar hos i övrigt pigga, friska barn?