Kodjo vill inte vänta längre – nu tar han kommandot själv
Programledaren och komikern Kodjo Akolor älskar sitt jobb men tycker att branschen är stelbent. Det vill han hjälpa till att ändra på.
Kodjo Akolor drömmer om att vinna en Oscar. Det är viktigt att ha ett slutmål i livet, det har han lärt sig av sin fru, som brukar citera högt för honom ur böckerna hon läser. Nu senast var det ”7 habits of highly effective people”, som alltså poängterade vikten av ett tydligt mål. Och en Oscar för bästa skådespelare skulle sitta fint.
Medan han väntar
på en inbjudan till Oscarsgalan har han stått värd för den glammigaste galan som Sverige kan uppbringa – Melodifestivalen. 2019 var han en av programledarna som fick chansen att sätta lite extra personlig touch på tillställningen. Detta gjorde han genom att överraska sin mamma Grace med att framföra starten på hennes absoluta Mellofavorit genom tiderna, Johnny Logans ”Hold me now” – innan Logan själv kom in på scenen. Ett rörande ögonblick för tittarna, och för Kodjo, som ville rikta ett tack till sin mamma ”för allt som hon har offrat för mig och min bror”.
– Hon lämnade sitt land, sin familj och sina vänner för
att jag och min bror skulle få en bättre framtid. Min bror blev ingenjör och jag drar pruttskämt i radio. Om inte det är den svenska drömmen så vet jag inte vad alternativet skulle vara.
Kodjo Akolor har
också turnerat med enmansföreställningen ”Jag, pappa?”. Han har skrivit en handbok för nyblivna föräldrar tillsammans med sin fru Olga, och så har han sommarpratat.
En och annan tv-roll har det också blivit. Och han drömmer verkligen om både priser och långfilmsroller.
Men det där slutgiltiga målet handlar nog egentligen mer om något annat. Om att få vara med och skapa förändring i en underhållningsbransch som behöver en ny riktning.
– Det finns en idé inom branschen om att den är väldigt mycket mer öppen och tillgänglig än vad den egentligen är. Jag tror att det finns plats för väldigt många fler typer av berättelser än vad folk vågar göra nu, säger Kodjo.
Han menar att man inom svensk film, tv och media fortsätter satsa på säkra kort i stället för att pröva nytt, bara för det har fungerat tidigare. Själv skulle han gärna bidra med det han kan, för att lyfta nya röster och historier och låta nya förmågor ta plats.
– Säger han som har gjort samma radioprogram i tolv år, tillägger Kodjo självironiskt.
Han har varit
en av programledarna i P3:s ”Morgonpasset” sedan 2009. Det är hans stående gig som han återkommer till efter varje gästspel på andra arenor. Där har han fått utveckla sin talang för att improvisera och ta saker på volley i direktsändning, en bra egenskap inte minst för en ståuppkomiker.
Men han har också varit en rastlös person som har rört sig mellan olika projekt, hoppat på det som verkar kul, och sedan gått vidare till nästa. Det har fått honom att göra spännande saker som att utbilda sig i skådespeleri i New York. Men under pandemin fick han också upp ögonen för att han i stor utsträckning har suttit och väntat på att andra ska höra av sig med förslag. Han bestämde sig för att själv börja pitcha idéer. Delvis för att han hoppas på en ”mer öppen och vågad” underhållningsbransch. Men också för att han vill bli mer drivande i sin egen karriär.
– Jag är trött på att sitta och vänta på att någon annan ska ge mig en chans. Jag kände att nu ska jag fan ringa upp dem. Efter alla de här åren i branschen så tror jag mig vara tillräckligt lyckligt lottad för att åtminstone få komma innanför dörren, och ha möjligheten att presentera min idé.
Han har fått napp på ett par projekt som nu är under utveckling, dock är det inget han kan prata om. Men han berättar att han läser mycket om berättarteknik i manusskrivande och ser om tv-serier för att studera struktur och tekniska knep.
Blir det någon
tid över mellan jobb och familjeliv är det fantasygenren som lockar. Han har ett ständigt behov av att dra sig undan och koppla av mellan varven. Men hur mycket han än pratar om sin fritid så är han i grund och botten väldigt förtjust i sitt arbete. Om det nu ens kan kallas det, funderar han.
– Jag har lyckats försörja mig på något jag tycker är så fruktansvärt kul och stundtals utmanande, så jag har svårt att se det som ett jobb. Jag kan inte tycka att det är jobbigt.