Ge oss en repris, Jordan, Emil och Kristoffer!

Nu är det dags för fotbollsmästerskap och därmed tid för hjältar. Personligen håller jag en extra tumme för några som lämnade beständiga avtryck på Rimnersvallen för fem år sedan.

Uppladdningen inför detta EM har kantats av turbulens, skadebekymmer, Zlatans oväntade in- och uttåg ur truppen och nu covidsmitta i den svenska turneringsbubblan. Flipp eller flopp? Ett statistikföretag ger Sverige två procents chans att vinna EM vilket låter realistiskt. Samma företag ger det svenska landslaget goda chanser, hela 70 procent, att ta sig vidare från gruppspelet.

Visst finns frågetecken, till exempel kring mittförsvaret, men mixen av ungt och äldre är bra, det svenska kollektivet en vanlig styrka och det finns spets – men kan stjärnorna leverera när det behövs som mest?

Jag hoppas och tror att lagets prestation räcker till en andraplats med följande åttondelsfinal i Köpenhamn mot Tjeckien, Kroatien eller England och gott så. Allt därutöver är en välkommen bonus.

Slutsegrare? Troligen är det Frankrike, Belgien eller England som tar hem pokalen. Det är, och ska vara svårtippat, men jag hoppas att det blir ett mästerskap när det skapas nya härliga minnen – och gärna nya svenska hjältar.

Några av dem

som kan få kliva fram var här för fem år sedan då Rimnersvallens gräs var platsen för ett Em-kval för U21-landslag där Sverige ställdes mot Georgien. Förutsättningarna var perfekta. En ovanlig, men skön värme hängde kvar inför avsparken då läktarna var fulla med dryga 2 200 åskådare på plats.

Kollegan Erik Weiefors och jag hade innan matchen krönikerat om det där att vara på plats när det skrivits idrottshistoria i stort och smått. Vi hoppades på magi, men föga anade vi då vilken fantastisk påfyllning som skulle levereras till minnesbanken denna ljuvliga fredagskväll i början juni 2016.

Spelet var kanske inte det allra bästa, men i efterhand var det ögonblick av individuell briljans och dramatik i världsklass som skulle hänga kvar i minnet.

Sverige vann och

namnet på allas läppar var U21-debuterande Jordan Larsson, då inte minst känd som son till Henrik Larsson, en av svensk fotbolls allra största stjärnor. Sedan den kvällen har Jordan på egen hand arbetat sig upp till en tillvaro som proffs och stjärnforward som nu också lyckats ta sig in i A-landslaget.

Då, 3 juni 2016, stod han länge och väntade på sina första minuter i U21-laget. Sverige hade tagit ledningen på straff genom lagkaptenen Kristoffer Olsson. Georgien kvitterade innan Emil Krafth skickade in en fantastisk volley i 77:e minuten.

Då stod Larsson och väntade på ett byte, men fick vänta till 89:e minuten då Georgien just och oväntat kvitterat igen. I den femte och sista tilläggsminuten tog Larsson chansen på en retur och skapade det perfekta slutet med sin andra och sista bollberöring i matchen.

Innan matchen visste han inget om Uddevalla, men frågar man honom nu så tror jag att det där ögonblicket, bland många andra, har en särskild plats även hos Jordan Larsson. Han lär aldrig glömma det där ögonblicket – och inte jag heller.

Fem år senare

är alla de tre svenska målskyttarna på Rimnersvallen med i den svenska truppen som nu möter Spanien i Em-premiären.

Ge oss en repris med ny magi och dramatik, Jordan,

Emil och Kristoffer!