Rahm starkast på favoritbanan
Jon Rahm stod upp när de andra föll och kunde spela hem US Open i golf. Själv hyllar han sin familj – och den store idolen Seve Ballesteros.
– Det här är definitivt för Seve, jag vet att han ville vinna den här mer än någon annan tävling, säger Rahm.
Birdie på 17:e, birdie på 18:e. Med den avslutningen kunde ingen hota Jon Rahm i US Open-golfen.
På sin favoritbana Torrey Pines utanför San Diego tog den 26-årige spanjoren sin första majortitel – bara några veckor efter det att han testat positivt för covid-19 och i stor ledning fick hoppa av Pga-tävlingen i Ohio.
– Jag tror mycket på karma. Efter det som hände för ett par veckor sedan visste jag att något stort skulle hända. Jag visste bara inte att det skulle bli här, i dag, säger han i segerintervjun.
– Att mina föräldrar kunde komma hit och att jag kunde komma ut ur covidbubblan tidigt var viktigt. Men vad som hände där ute på banan? Det vet jag inte, jag var som i en egen värld, säger Rahm, som är Spaniens tredje majorvinnare, efter Ballesteros (fem majortitlar) och Sergio García (US Masters 2017).
Bakom Rahm blev
det en dramatisk avslutning. Där Rahm spelade säkert och gjorde par efter par föll utmanarna bort i rask takt och segerstriden stod – in på sista hålet – mellan Rahm och Louis Oosthuizen.
Sydafrikanen hade gått ut i delad ledning, och höll den via stabilt spel i 16 av söndagens hål. Men en bogey på 17:e tvingade honom till en eagle på avslutningshålet för att kunna nå särspel. Och det blev en för svår uppgift.
Det var bara kulmen på en dramatisk söndag, där någon timme in på avslutningsdagen tio spelare låg ett slag från ledningen. Men då kom verkligheten ifatt flera av utmanarna.
Som regerande mästaren Bryson Dechambeau, som lade utslag efter utslag i den tjocka ruffen och fick aldrig de nödvändiga birdiechanserna.
Som fyrfaldige majorvinnaren
Rory Mcilroy, som treputtade sig till en bogey på elvan och på hål 12 fick göra dubbla bunkerbesök innan det blev en dubbelbogey – följt av en ny bogey på 13:e.
Eller som kanadensaren Mackenzie
Hughes i ledarbollen, som för första gången hade tätkänning i en majortävling och inte lär glömma dagen på länge. Åtminstone inte hål elva, där titeljakten slutade uppe i ett träd.
Hans utslag gick
alldeles för långt åt vänster, studsade på väg – rakt upp i ett träd där den blev liggande i grenverket. Ett pliktslag och en missad putt senare var Hughes ett hot mindre mot täten.
Eller då alltså – viktigast av allt – Louis Oosthuizen. När han på 18:e inte sänkte sitt inspel från drygt 60 meter var sydafrikanens sjätte andraplats i en major ett faktum.
För Rahm kom segern på samma bana där han 2017 tog sin första PGAseger och på samma plats där han för några år sedan friade till sin då blivande hustru Kelley Cahill – som nu tillsammans med nyfödde sonen Kepa fick se sin make ta sin hittills största golfseger.
– De är anledningen till att jag vann. Och att det bara skulle ske på en sådan här vacker plats, i en sådan här omgivning, det visste jag, säger Rahm.
”
Men vad som hände där ute på banan? Det vet jag inte, jag var som i en egen värld.