Krögaren Erik Lallerstedt har lagt kocklivet bakom sig
Det var nära att Erik Lallerstedt blev symaskinsförsäljare. I stället valde han att utbilda sig till kock och har drivit en rad bemärkta krogar genom åren. Nu sitter han i självvald karantän på landet och sammanställer sina minnen.
Erik Lallerstedt har skrivit flera böcker förut men då har det handlat om matlagning och recept utifrån hans erfarenheter som kock och krögare på restauranger som Gondolen och Eriks bakficka i Stockholm.
Den bok han skriver på just nu är en självbiografi och kommer gissningsvis innehålla en hel del om mat även den. Konstigt vore det annars.
– Det blir lite om vad jag gjort. Man har ju hunnit med en del under 75 år, både bra och dåligt. Men det kräver självdisciplin att skriva, och tid, säger Erik Lallerstedt.
Han befinner sig på familjens lantställe vid kusten
utanför Åkersberga norr om Stockholm. Här har han bott i en sorts karantän sedan pandemin bröt ut förra våren.
– Men det är inte ett dugg synd om mig. Det finns en handelsbod inom räckhåll och det är bara några steg till världens minsta brygga vid världens minsta strand som jag krattar varje morgon. Och så tar jag ett morgondopp, alltså plågar mig själv en liten stund så jag vaknar till. Sedan smakar kaffet så mycket godare.
Hur mycket kock är du numera?
– Inte alls egentligen. Min fru lagar jättefin mat, och jag lagar väldigt lite. Jag blir 75 nu och börjar köra på fälgarna. Sedan får man ändå bidra med det man kan.
Erik Lallerstedts yrkesliv har verkligen handlat om mat och dryck men det fanns inte mycket som pekade i den riktningen under uppväxten. Både hans pappa och farfar var arkitekter och Erik beskriver sig lite som det svarta fåret i familjen. Inte för att han begick dumheter, men han gjorde heller inte alltid vad som förväntades av honom i den högborgerliga miljö där han växte upp.
Pappan hade vissa
synpunkter på sonens planer att emigrera till USA vid 18 års ålder. Vad skulle pojken göra där? Ja, det visste inte ens Erik själv. Han ville mest komma hemifrån.
– Det var väl lite av en revolt. Men jag åkte, delvis med pappas goda minne. Han hade en kompis som var skeppsredare så jag mönstrade på en av hans båtar och arbetade mig över Atlanten.
Efter en tid som hästskötare på en countryclub i Pennsylvania tog han en buss
till New York och fick jobb i receptionen på det anrika
hotellet Waldorf Astoria. Men när han så småningom riskerade att bli inkallad
som soldat i Vietnamkriget valde han att återvända till Sverige.
– Annars hade vi nog inte haft den här intervjun i dag.
Efter lumpen i Sverige hade Erik Lallerstedt ingen aning om vad nästa steg skulle bli. Så varför inte symaskinsförsäljare?
– Jag har alltid haft intresse för kläder och är väl lite fåfäng. Så såg jag den där
annonsen och tänkte att om man säljer symaskiner behö
ver man nog inte skita ned sig. Men min äldre bror Lars tyckte inte jag var klok, och honom lyssnade jag på.
Det fick bli fyra år på Hasselbackens restaurangskola i stället. Är det någon särskild del av ditt kockliv som du gärna tänker tillbaka på?
– Ja, när jag och en kompis tog över Gerdas fisk i Östermalmshallen 1973. Vi lånade pengar och hade väl
någon liten slant själva, men
första dagen stod vi med bara en halv hummer och några torsknackar. Det var vad vi hade – men vi var ju kockar och gjorde det bästa av det.
Möblemanget fick tillfälligt utökas med öl- och fiskbackar för det kom så mycket folk att sittplatserna inte räckte till. Kompanjonerna försökte sig också på att sälja färdiga såser men den verksamheten fick de inte snurr på, kanske var tiden inte mogen då på 1970-talet.
Men det var den uppenbarligen 2007 när Erik Lallerstedt gick med i ett nytt samarbete och började utveckla de såser som sedan många år
finns i livsmedelsbutikerna under hans namn.
Några restauranger driver
han inte längre. Efter att ha haft en rad framgångsrika krogar har han numera lämnat över all sådan verksamhet till dottern Anna Lallerstedt.
– Gondolen är ju juvelen kan man väl säga. Den håller på att byggas om just nu. Sedan får Anna ta den dit hon vill. Nu är det hennes grej och jag gör bäst i att bara låta henne ta över.