Riskkapitalisten Jan Carlzon vill att vi lyssnar på varandra
Jan Carlzon är folkhemsgrabben som med häpnadsväckande självförtroende tog sig från radhuset i Nyköping till näringslivets absoluta topp. Nu summerar han sin livsfilosofi i den självbiografiska boken ”Se människan”.
På 1980-talet blev Jan Carlzon bilden av framgång. Han hade gjort snabb karriär och vänt Vingresor, Linjeflyg och till slut SAS från förlust till vinst. Allt han tog i tycktes bli guld.
1985 sammanfattade han sina tankar om företagande i ”Riv pyramiderna”, boken som sedan dess har blivit en managementklassiker i stora delar av världen. Den ges ständigt ut i nya upplagor och används också som kurslitteratur på sina håll. Budskapet är bland annat att företag måste utgå från vad kunderna vill ha, inte vad man själv vill erbjuda.
Det var den
visionen han hade tillämpat på SAS och de andra företag han varit vd för.
– Det här var ganska nytt på 1980-talet. Den var en uppvaknandebok, och jävligt enkel. Jag hyllar enkelhetens rena klang, brukar jag säga. Även jag kan svänga mig med krångliga begrepp, men man förmedlar ju ingenting då.
36 år senare har han nu kommit ut med uppföljaren ”Se människan” (Volante). Den är mera av en självbiografi, och även om den bitvis behandlar samma frågor som föregångaren är det en personligare Jan Carlzon som berättar.
Hur valde du bokens titel?
– ”Se människan”, ”Ecce homo” på latin – därför att det är så oerhört viktigt att vi ser varandra på djupet, och inte bara skalet. Att vi lyssnar på andra. Vi har så mycket att lära oss av det.
Är du själv en bra lyssnare?
– Ja, jag är bra på det. Svaret kommer utan en sekunds tvekan.
– Det säger alla och jag måste ju vara ärlig. Jag har lyssnat väldigt mycket på andra och det har lärt mig massor. Det finns människor som aldrig slutar prata om sig själva och de får ju inget nytt till sig. Mina egna tankar och historier har jag redan hört, det blir bara upprepning.
Han tror och hoppas att ödmjukhet är ett mer utmärkande drag hos honom än prestige. Men det som burit honom genom livet mer än något annat är nog självförtroendet.
I ”Se människan”
framstår han som grabben från lilla Nyköping som kom till Handelshögskolan och inte var ett dugg ängslig i denna anrika miljö befolkad av överklasskillar från Djursholm och Östermalm. Han är själv förvånad över sin inre styrka, men tror att en kärleksfull uppväxt lade grunden. Liksom folkhemmet.
– Jag var en av de första som kunde dra nytta av det folkhem som byggts upp av Branting, Per Albin och Erlander. Tidigare behövde du komma från en finansfamilj – jag kom med helt nya skor och gick hela vägen till toppen. Hade jag varit född tidigare skulle jag kanske inte ha nått gymnasiet ens.
Att det har gått bra för Jan Carlzon betyder inte att hans karriär har följt några planer.
– Jag har åkt jorden runt och predikat hur viktigt det är för företag att ha en vision. Lik förbannat glömde jag att sätta upp mål för mig själv. Parodiskt, men så är det. Jag stod på perrongen och klev på det tåg som kom. Livet har kommit till mig.
Är det något speciellt mål du borde ha satt upp?
– Kanske att i första hand jobba för människor genom människor. Det gjorde jag fram till och med SAS. Sedan blev jag riskkapitalist och det är en helt annan järnvägslinje, man jobbar för pengar genom pengar. Samtidigt är det spännande och jag håller fortfarande på med det.
Jan Carlzon är delägare i fem företag och strax före den här intervjun kom han från ett styrelsemöte i ett av dem. Pensionär känner han sig inte som, trots sina 80 år.
Men åldern sätter
sina spår och sedan flera år lever han med Parkinsons sjukdom. Jan Carlzon har alltid sportat mycket och nu har fysisk aktivitet blivit ett viktigt sätt att hålla sig i form.
– Folk frågar vad jag ägnar mig åt nu för tiden. Jag ägnar 50 procent åt min själ och 50 procent åt min kropp. För kroppens del är det viktigt att göra något fysiskt varje dag, så jag går på gym och spelar tennis och golf. Tennis var jag bra på en gång men golf har aldrig särskilt varit duktig på.
Du trivs med livet?
– Ja. Jag är ledsen att jag har den här sjukdomen men det går ju inte att hänga läpp över. Det är som det är.