Svårt förbereda sig för allt inför förlossningen
Många förstföderskor förbereder sig minutiöst inför förlossningen. Ändå kan överraskningar inträffa. ”Vi hamnade mitt i rusningstrafiken”, berättar en kvinna.
Att föda barn är inte bara ett av livets stora mirakel, det kan också handla om mer konkreta saker – som exempelvis smärtlindring och bilköer. Men att som förstföderska vara förberedd på allt är svårt.
”Vi hamnade mitt i rusningstrafiken”, berättar en kvinna.
Många förstföderskor förbereder sig rigoröst inför att deras barn ska komma till världen. De läser på, pratar med vänner och går kurser. Men trots det kan tiden för nedkomsten innebära överraskningar – stora som små.
– Det ser så väldigt olika ut när personer föder barn. När man väl står där så kan det vara svårt att ha förberett sig för just den situation som man hamnar i. Men även om det som händer är oförutsett tror jag ändå att man har nytta av att ha förberett sig innan, säger Linda Rilby som är barnmorska på Östra sjukhuset i Göteborg.
När GP ställer frågan ”Vad önskar du att du visste innan förlossningen?” i en Facebookgrupp som samlar tusentals kvinnor som fött barn under våren trillar många svar in.
Flera nyblivna mammor berättar bland annat att de nekats att komma in till förlossningen trots kraftiga värkar – och önskar att de hade stått på sig mer, istället för att vänta hemma i smärtor.
En annan skriver
tvärtom att hela processen gick oväntat fort, och att hon och hennes partner fick kasta sig in i bilen för att köra iväg till Östra sjukhuset – men att det då visade sig att det var oväntat svårt att hitta.
”Personalen sa bara ”kom in!” och så fick jag adressen till förlossningen. Vi hamnade mitt i rusningstrafiken. Vi hade kanske kunnat få bättre info om att hela Östra är en byggarbetsplats och att man måste köra runt hela området för att komma rätt.”
Linda Rilby säger att en del brukar förvånas över att barnmorskorna är med så pass mycket i förlossningsrummet.
– De trodde kanske att de skulle vara mer ensamma, men vi försöker vara med så mycket vi kan när vi hinner. Vi försöker prioritera det. Sen är det en del som tycker att det tar längre tid än vad de trodde.
– Många är också väldigt fokuserade på att barnet ska födas – och kanske glömmer bort att det kommer en tid därefter som också kan vara utmanande, när de ska lära känna en ny bebis samtidigt som de känner sig mörbultade.
Det kan dock vara svårt att förbereda sig för vad som då väntar, menar hon.
– Det är väldigt svårt att föreställa sig att det faktiskt finns en liten människa i magen. Men de allra flesta landar i det rätt så snabbt. Men om det tar lite mer tid är det också okej. Om jag får skicka med något till de som inte mår bra efter förlossningen är det att säga till oss. Det finns hjälp att få, säger Linda Rilby.
En förstföderska skriver
i Facebookgruppen att hon önskar att hon just kände till mer om tiden efter förlossningen:
”Jag upplever att det är så mycket fokus på graviditeten och förlossningen i sig, men inget alls på läkningen efteråt. Jag fick ingen information om hur det kan kännas, vad som är normalt och inte.”
Hur de olika typerna av smärtlindring fungerar är också en fråga som är svår att förbereda sig på, tycker en kvinna.
”Jag trodde att jag hade koll, men nej. Lustgasen gav noll smärtlindring, det innebar bara en annan sak att tänka på. Att jag fick epidural när jag var åtta centimeter öppen var onödigt, för då var det försent för att smärtlindra. Det blev bara en jobbig tid att sätta den”, skriver hon.
Om vattnet har gått, men sammandragningarna inte har kommit igång, kan kvinnan få oxytocindropp som ska stimulera livmodern till värkar – något som kan innebära en kraftig fysisk och mental påverkan.
”Det jag önskade mest att jag fick veta var vilken chock det kan bli för kroppen med oxytocin-dropp. Från 50 till 200 kilometer i timmen på en minut typ. Det var skrämmande”, skriver en annan kvinna.