Blev trebarnsmamma – dagar efter sin mans död
Eva Glimsands liv slog i spillror när hennes man Henrik dog i ett plötsligt hjärtstopp. Dagar efter hans begravning och mitt i sorgen föddes deras tredje barn.
”
Jag kommer ihåg att hon frågade: vad gör du mamma? Och jag svarade att jag blåser kärlek i pappa.
Eva Glimsand förlorade sin make mitt i natten i ett plötsligt hjärtstopp. Dagar efter hans begravning och mitt i sorgen föddes deras tredje barn.
– Jag minns att jag frågade min mamma när jag låg på BB om jag fick lov att vara lycklig över mitt nya barn.
För Eva Glimsand kom sorgen en natt i Kungälv. På ett ögonblick var hennes liv slaget i spillror när hennes man Henrik fick ett plötsligt hjärtstopp. Kvar lämnades Eva, då 31 år gammal, med deras två små barn och ett tredje på väg.
Det var maken Henriks andra hjärtstopp
på drygt ett år.
Hon häller upp vatten i ett glas och sätter sig tillrätta i en solstol. På sin altan i
Ljungskile minns hon över tio år tillbaka i tiden. Hur planerna hon hade byggt upp för sig själv och sin familj plötsligt gick i kras.
– Nätterna var mitt lufthål. Då kunde jag
sitta och bara böla så kroppen skakade. De stunderna var min frizon. När jag var själv och barnen sov. Det var då jag släppte ut alla mina känslor, säger Eva Glimsand.
I dag har hon har utbildat sig till samtalsterapeut och har hittat sin väg genom sorgen, men natten då Henrik miste livet kommer hon aldrig att glömma.
Första gången Henriks
hjärta plötsligt stannade kom som en chock en tidig vardagsmorgon.
– Jag vaknade av att jag hörde en hög duns ifrån badrummet. Så jag gick upp för att kolla vad det var och hittade Henrik på golvet. Han låg där och krampade, säger Eva.
Först trodde hon att Henrik svimmat och att det rörde sig om något form av blodtrycksfall, men snart stod det klart att det var långt allvarligare än så. Kramperna lade sig och i stället blev Henrik helt livlös på golvet.
– Jag trodde han var död. Jag ringde SOS men de hörde inte vad jag sa, mottagningen var för dålig. Så jag fick ta saken i egna händer för jag såg att livet rann ur honom. Jag kollade att tungan inte blockerade luftvägen och började utföra hjärt- och lungräddning men jag hade ingen aning om vad jag gjorde. Hela min kropp bara skakade.
Bredvid stod dottern Wilma, 5 år gammal.
– Jag kommer ihåg att hon frågade: vad gör du mamma? Och jag svarade att jag blåser kärlek i pappa.
Mitt i paniken och kaoset händer det ofattbara. Henrik flyger plötsligt upp från golvet, fullt vaken, och frågar om han ska ringa ambulans.
– Det var nästan absurt. Från totalt kaos till att han bara ställde sig upp.
Om det var Evas insats som fått hans hjärtat att börja slå igen, eller om situationen aldrig var så allvarlig som hon först trott, kommer hon aldrig att få något svar på.
Sjukhuset kunde efter
sin undersökning inte ge några klara besked om vad som hänt trots att både hjärnröntgen och EKG gjordes. Vad som låg bakom hjärtstoppet kunde inte förklaras.
– Han fick hjärtmedicin och gick på regelbunden EKG efter det, men i övrigt så fanns inga förklaringar på vad det var som hade hänt. Om något ens hade hänt, jag började nästan tvivla på mig själv. De enda vittnena till den här händelsen var barnen, säger hon.
Eva Glimsand hade under en lång tid svårt att greppa vad hon varit med om och vad som hade hänt den morgonen. Sömnlösa nätter följde där hon ofta lade sin hand på Henriks bröst när han sov för att dubbelkolla att han fortfarande andades.
Oron försvann aldrig helt men livet fortsatte. Så även planerna på att utöka familjen, och snart var barn nummer tre på väg.
Det var då,
mitt i en kall novembernatt, som Henriks hjärta slutade slå.
Han hade just tagit sig igenom en vecka av kraftig magsjuka och svår huvudvärk men hade så sakteliga börjat piggna till igen.
De låg och sov när kramperna ännu en gång började och Eva förstod att mardrömmen hade börjat igen. Hon utförde hjärt- och lungräddning samtidigt som hon sträckte sig efter telefonen på nattduksbordet. Ambulanspersonal kom och kunde till slut ta över arbetet, men Henriks liv gick inte att rädda.
Ensam, med två barn och ett tredje på väg, hade Eva svårt att greppa sin nya vardag. Henrik begravdes två veckor senare.