Karl af Geijerstam: Det är lätt för båda två att sy ihop en budget med tre parter, men väldigt svårt eller omöjligt att göra det med fyra parter.
Talmannens beslut under eftermiddagen att låta Ulf Kristersson (M) sondera terrängen för att leda en ny regering kan visa sig ha en avgörande betydelse. Eftersom en plats i riksdagen står tom blir det ju den som först hamnar i en statsministeromröstning som vinner om något av de nya blocken – S, C, MP, V respektive L, M, KD, SD – skulle få 174 röster vardera, vilket är ett tänkbart resultat. Ingen kan då nå en majoritet som kan blockera talmannens förslag till ny statsminister. Stefan Löfven sade att ”vi hanterar det”, men då måste landsbygdsminister Jennie Nilsson (S) avgå för en tid och dessutom måste Helena Lindahl (C) följa partilinjen, vilket hon inte gjorde förra gången. I skrivande stund är detta oklart.
Nu får han
tre dagar på sig att försöka bilda en regering. Han ska återrapportera till talman Andreas Norlén på fredag. I bästa fall kan en omröstning ske på måndag nästa vecka. Talmannens ambition är att första omröstningen ska äga rum nästa vecka. Med tanke på att omröstningen kan hänga på endast ett mandat, kan det bli en rysare.
Norlén var – återigen – tydlig med att denna process kommer att gå mycket snabbt. Kristersson och hans stab får antagligen väldigt lite sömn under de närmaste 72 timmarna. Eftersom processen kan sluta i ett extra val, måste omröstningarna ske så snabbt att ett sent extraval i vinter kan undvikas. En omröstning per vecka räknar talmannen med. Då kan talmansrundorna som längst hålla på juli månad ut. Därefter kan det bli ett extraval i månadsskiftet oktober/ november om det blir fyra misslyckade statsministeromröstningar.
Men oavsett regeringsfrågan kvarstår budgetfrågan. Stefan Löfven meddelade under tisdagen att om han får lägga en budget i höst som senare faller i riksdagen, då kommer han att avgå. Problemet för både Stefan Löfven och Ulf Kristersson är att det är lätt för båda två att sy ihop en budget med tre parter, men väldigt svårt eller omöjligt att göra det med fyra parter.
Centerpartiet ser det
fortfarande som omöjligt att lägga en budget med Vänsterpartiet, trots Vänsterpartiets enträgna uppmaningar. Liberala Ungdomsförbundet överlämnade en kravlista till moderpartiet med några politiska röda linjer som inte får överträdas: asylrätten, Hbtq+-politiken, kulturens frihet, EU, biståndet med mera i samarbetet med SD. Ska de två liberala partierna kunna minska inflytandet av skadlig nationalism eller vänsterpolitik är det nu upp till bevis.
Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna kräver båda politiskt inflytande. Men en viktig skillnad är att V aldrig har stödröstat på en regeringsbudget som de inte har förhandlat fram. SD har däremot röstat på en Alliansbudget och en M-kd-budget som ett andrahandsalternativ, i strid med grundlagspraxis. Detta gör det väldigt svårt att förutse vilken budget som skulle kunna gå igenom riksdagen.
Ulf Kristersson skulle kunna plocka med en del av SD:S väl kända krav i en budget, utan formella förhandlingar. Detta som en metod att få ett vänsteralternativ (eller två) att framstå som mycket sämre inte bara för SD:S politiker utan också dess väljare. Stefan Löfven kan kanske inte med samma framgång pröva samma metod gentemot V, men i svensk politik kan verkligen inget uteslutas.
Vad som än
händer kommer en ny statsminister endast att sitta i 15 månader. Därför är det inte troligt eller ens önskvärt att en ny politisk plattform kommer att sträcka sig längre än så. Den förra regeringsbildningen lärde oss inte bara att talmannen kan vara mycket snabbare och mindre tålmodig utan också att formella förvalskoalitioner kraftigt försämrar möjligheterna till en snabb regeringsbildning. Partierna måste gå till val på sina egna partiprogram och sedan fritt söka genomslag för sin politik.