Bok ska bevara bilderna av hällristningarna i Uddevalla för framtiden
Uddevalla är fattigt på hällristningar i jämförelse med Lysekil och Sotenäs – och det beror på bergarten. Det konstaterar författarna till den nya bok som dokumenterar de hundra hällristningsytorna i kommunen. Här beskrivs var ristningarna finns och vilka motiv de har.
Hällristningarna i Uddevalla kommun är en del i det omfattande dokumentationsarbete av Bohusläns hällristningar som genomförs av Stiftelsen för dokumentation av Bohusläns hällristningar. Ambitionen är att rädda bildernas innehåll till eftervärlden, skriver arkeologerna Andreas Toreld och Tommy
Andersson, som sommar efter sommar arbetat med dokumentationen. De senaste åren i Strömstad, där arbetet nyss har avslutats.
”Bildernas innehåll” skriver de alltså. För tyvärr är det svårare att också bevara själva bilderna, det vill säga hällarna. Bergen vittrar, bilder nöts ner. Desto viktigare då att i alla fall ha böcker som den här att tillgå.
Förordet är skrivet
av Percy Barnevik, uppväxt i Uddevalla och gift med Aina Barnevik som grundade stiftelsen 1995. Han berättar om sitt tidiga intresse för böcker och grafik och kopplar det till hällristningarna som en form av tidigt språk, ännu inte begripligt för oss. Hans slutsats blir att det just därför är viktigt att dokumentera allt man kan. Ju fler ristningar man har att tillgå och jämföra, desto fler pusselbitar finns som hjälp när man ska försöka förstå.
I boken beskriver Andreas Toreld och Tommy Andersson var Uddevallas hällristningar finns, hur många de är och vilka motiv de har, och de går pedagogiskt igenom hur de genomför dokumentationen.
Författarna konstaterar att Uddevalla är fattigt på hällristningar i jämförelse med grannkommuner som Lysekil och Sotenäs – och Norra Bohuslän med rik förekomst av hällristningar inte bara i Tanums världsarvsområde utan också i Strömstad, kan tilläggas. Uddevallas relativa bildfattigdom anses inte bero på någon kulturell skillnad mellan områdena under bronsåldern utan helt enkelt på berggrunden; Uddevalla har bergarter som inte riktigt lämpar sig för att hugga in bilder. Särskilt figurer är sällsynt och finns bara på 19 av kommunens 100 hällristningsytor. Skålgropar finns i flera socknar, men andra figurer är koncentrerade till Bokenäs, Skredsvik och Herrestad.
En intressant del av genomgången handlar om en häll i Utby där man på 1870-talet upptäckte runor på en berghäll som förmodades ha hällristningar. Frågan blev om runor och hällristningar var samtida, vilket i så fall skulle ha inneburit att man måst ifrågasätta dateringen av hällristningarna till bronsålder. Tidigare forskare kom fram till att runorna var betydligt yngre än de andra motiven, bland annat på grund av att hällristningarna var mera vittrade. Stiftelsens arkeologer bedömer däremot att både runorna och ristningarna är från historisk tid. De verkar vara huggna med mejsel av järn, ett material som inte fanns på bronsåldern. Däremot tänker de sig att ristningarna kan vara huggna i redan befintliga, forntida ristningar.
”
Bergen vittrar, bilder nöts ner. Desto viktigare då att i alla fall ha böcker som den här att tillgå.
För den som
sedan vill djupdyka i detaljerna följer exakta beskrivningar av Uddevallas hällristningslokaler, med teckningar och foton. Till boken hör också uppgifter om ristningar i socknarna Askum, Tossene och Brastad i Sotenäs respektive Lysekils kommuner.