Grimhild Angertuva förgyller och sätter guldkanter på livet
Grimhild Angertuva är en av landets få förgyllare och har en speciell passion för att laga och restaurera saker. – Det är fantastiskt att få vara del av ett 5 000-årigt yrke och ge tillbaka en gammal möbel eller tavla dess värdighet och forna glans.
Vid vägs ände, i skogarna utanför Risveden, har Grimhild sin lilla förgyllarverkstad.
– Tidigare höll jag till i Kronhusbodarna men pandemin i kombination med byggandet av Västlänken fick mig att flytta verksamheten till vår gård. Folk tar hellre bilen ut till landet än till stan.
Hon visar in i verkstaden där hon håller på att återskapa ett ornament i en gammal tavelram. Som förgyllare arbetar hon med att restaurera allt från antika möbler och skulpturer till tavel- och spegelramar.
– Det här är ett yrke på väg att dö ut och få känner till möjligheten att renovera sina gamla saker. Jag har mött många som har haft släktklenoder liggandes i åratal i väntan på att bli iordninggjorda. De blir otroligt glada när de stöter på någon som kan göra detta.
Oftast är det äldre saker som lämnas in, men nyligen förgyllde Grimhild en stor bagerikringla i trä för Margaretas Bakverk i Mölndal. Vid ett annat tillfälle kom det in ett par unga killar som ville förgylla ett bilemblem.
– Det var ju lite udda, men det visar också på vilken bredd det här yrket har. De flesta material går att förgylla – glas, trä, gips, textil, metall – och det är fantastiskt att se hur slitna eller trasiga saker får nytt liv igen.
Förgyllning innebär att ett föremål beläggs med ett tunt lager guld, så kallat ”bladguld”, med hjälp av olika metoder. Det är ett 5 000-årigt hantverk som kräver både noggrannhet och en känsla för färg och form.
– Man måste ha tålamod att hänge sig åt något som tar ganska lång tid. Det kan vara svårt att imitera något som har suttit uppe på en vägg i hundra år. Målet är inte att få det skinande blankt utan att ge det patina.
Grimhild har ett
historiskt intresse och hela sitt liv sökt sig till gamla miljöer, kläder och musik. Hon har djupdykt från vikingatid till 1700-tal, varit med i olika historiska föreningar och spelat och sjungit folk- och medeltida musik.
– Ett annat stort intresse är hantverk. Jag gillar att skapa saker med min händer, så man kan säga att allt som är jag, knyts samman i arbetet som förgyllare.
Men resan dit har varit både krokig och lång. Innan Grimhild blev förgyllare sökte hon länge efter en försörjning som var mer än bara ett yrke. Hon började tidigt fundera över vad som gav henne mening, men hade svårt att hitta rätt.
– Jag provade på allt möjligt. Jobbade som butiksbiträde, på kontor och inom vården. Ett tag var jag till och med ”kovaktare” ute vid naturreservatet Välen.
När Grimhild fick
barn kände hon att det var dags att ta tag i sitt liv på allvar. Hon började leta efter en utbildning som matchade hennes intressen och som kunde ge en mer stabil tillvaro i framtiden.
– Jag föreställde jag mig ett yrke där jag kunde få arbeta med händerna. Det var då jag fick upp ögonen för förgyllning, vad kunde vara lättare än bladguld?
Hon hittade en utbildning på Tibro Hantverksakademi och efter ett besök på platsen var hon fast.
– Det var som att komma hem. Det var fantastiskt att träffa människor med liknande intressen. Som tur var bor min mamma på pendlingsavstånd till Tibro, så jag och sonen kunde bo hos henne på vardagarna. På helgerna åkte vi hem till Risveden, berättar Grimhild.
Hantverksyrket passade henne perfekt och vid sidan om förgyllningen började hon också ägna sig åt dekormåleri, möbelrestaurering och träsnideri. När tiden i Tibro var över dröjde det inte länge innan hennes företag Grimart Förgyllning var igång och nu är det hela fem år sedan det startade.
Att verksamheten nu
har flyttat hem till gården i Risveden, som Grimhild och hennes man köpte för 20 år sedan, är ännu ett steg i rätt riktning.– Jag får en stark hemmahörande känsla här på gården. Mormor och morfar flyttade hit från Göteborg på 1960-talet och jag och min syster tillbringade i princip alla helger och skollov i skogarna här, säger Grimhild.
Hon tycker att det är ett privilegium att arbeta som förgyllare på denna plats, att lyhört få lyssna till historiens vingslag och bevara ett föremål med kulturellt värde för framtiden.
– Inget föremål är det andra likt och man får en speciell relation till de här gamla sakerna. Det inger en trygghet när det finns en förankring till historien. Jag ser det som en stor ära att få vara en del av detta.