Sovrumspop långt ifrån sovrummet
Indie Clairo ”Sling” (Fader, Republic & Interscope) ****
Bedroom-poppen verkar minst sagt ha fått sig lite av en boom under pandemin. Kanske på grund av den oundvikliga isoleringen, kanske på grund av appar som Soundcloud och Tiktok som gör att man kan sprida musik som aldrig förr.
Vad det än
kan bero på var amerikanska Clairo tidigt ute när hon redan som 20-åring släppte sin hyllade debut ”Immunity”, 2019. På uppföljaren höjs förväntningarna och artister känner ofta att de behöver visa vad de egentligen går för. Tur då att manegen inte kunde vara mer krattad för ett nytt lågmält indie-album, och det verkar Clairo veta.
På ”Sling” har
hon nämligen minst sagt slagit på den stora trumman och anlitat stjärnproducenten Jack Antonoff (Taylor Swift, Lorde, Lana Del Rey). De båda ska ha låst in sig i den legendariska Allaire-studion, mitt ute i New Yorks skogar, där multiinstrumentalisterna låtit kreativiteten flöda och till sist skapat det som skulle komma till att bli beviset på att Clairo faktiskt är här för att stanna.
”Sling” är en
minst sagt otroligt välgjord skiva. Detaljrikedomen är skyhög då de båda producenterna bland annat lekt runt med dragspel och 70-talssyntar, fixat stråkarrangemang samt lånat in Lorde som fått lägga bakgrundssång på bland annat singeln ”Blouse”. Produktionen är som väntat stor, väldigt stor, men tacksamt nog försvinner inte värmen i Clairos röst, här skapas en värdig atmosfär som den får vila på.
Samtidigt gör den välbekanta singer/songwriter-indien salut till både jazzen och det psykedeliska. Hämtar lite influenser både här och där, så att den mer atmosfäriska och vaggande stämningen trots allt inte blir händelselös. Tvärt om.
Men trots att
det nästan känns som lite mycket att begära vill man få någonting mer, någonting häftigt, någonting oväntat, bara för att kunna bryta av skivans allmänt softa stämning. Paradoxalt nog har Clairo lyckats ta sovrumspoppen långt ifrån sovrummet och skapat ett storslaget lågmält album. Ett album som nästan är obehagligt välproducerat, samtidigt som artisten öppnar upp sig och delar med sig av sitt sårbara, rastlösa Generation Z-sinne.