Tio år sedan terrorattentaten i Norge
högerextremismen gått åt helt fel håll.
– Vi sa då att vi ska göra upp med Anders Behring Breiviks tankegångar. Vi måste titta på hur sådan radikalisering kan uppstå i vårt samhälle utan att det blir uppdagat. Det tycker jag inte har hänt. Det har i stället blivit mer accepterat att säga rasistiska saker offentligt, säger Jorid och tillägger att terroristen har vuxit upp i det norska samhället i ett fint område i västra Oslo och gått i offentliga skolor.
Hon tycker att det kan vara svårt att prata om Utöya inom politiken. Hon och andra överlevare nämner att de blir anklagade för att använda ”Utöyakortet” eller dra ”22-julikortet”. Det vill säga försöka få sina politiska motståndare på knä genom att lyfta tragedin.
– Det har använts mot oss. Du är rädd för att bli anklagad för att ha andra motiv. Sen är det är lite osäkert vilka motiv det skulle vara, säger Jorid.
Sommaren 2011 var
Jorid engagerad i valarbetet för Arbeiderpartiet. Hon skulle hjälpa de unga kandidaterna i ungdomsförbundet, AUF i Oslo, att samla tillräckligt med röster inför lokalvalet i september samma år. Därför åkte hon till Utöyas sommarläger en av de sista veckorna i juli. En ö som hon tidigare som deltagare sett som årets höjdpunkt med sol, volleyboll, bad och vänner från hela landet.
Jorid kommer ihåg den goa stämningen under en konsert kvällen den 21 juli och vännerna hon var med då extra starkt. Då vet hon inte att flera av dem ska dö nästa dag, men just det tror hon har förstärkt minnena i efterhand.
Dagen efter kommer beskedet att en explosion skett i regeringskvarteret i Oslo. Många på ön har nära och kära i huvudstaden och blir oroliga och rädda. De försäkras om att Utöya är en av de säkraste platserna på jorden. Jorid kramar om några vänner och går iväg för att prata i mobilen med pojkvännen Lasse som befinner sig i Oslo och har mer information. Då hör hon de första skotten.
Hon tar sig
in i en sovsal i närheten tillsammans med flera andra. Där barrikaderar de sig med madrasser och Jorid kryper in under en säng tillsammans med en annan tjej. Där ligger hon när Anders Behring Breivik skjuter mot byggnaden.
– Vid första skotten skrek alla och stängde av ljuset. Det blev en skräckreaktion. Men sen skjuter han en gång till och då blir det helt stilla, då har alla förstått att det är dumt att reagera, säger Jorid.
De är kvar
i flera timmar medan dödande skott utanför träffar 69 lägerdeltagare på den cirka 350 meter breda och 500 meter långa ön i Tyrifjorden. Ytterligare några personer skadas men kommer att överleva.
– Jag minns att vi är riktigt rädda då. Vi har ingen kontroll över situationen. Om han kommer in där kan han döda alla, kommer han inte in är alla trygga. Jorid fortsätter:
– Det är en falsk frihetskänsla att kunna springa runt på ön och gömma sig. Vi vet vi nu att det var det farligaste. Det var