Unga filmtalangen på nya äventyr
Emil Algpeus från Uddevalla har vi redan hunnit bekanta oss med både i tv-serier och på film. Nu ser vi han i nya ”Eva & Adam” och snart ser vi han i ännu fler stora filmproduktioner. Bohusläningen träffade honom för en längre intervju.
Han är bara 19 år men har redan hunnit med en rad stora roller. Just nu spelar Emil Algpeus in nya säsonger av Läckbergs ”Lyckoviken” och i kväll är det premiär för storfilmen ”Eva & Adam”. Snart kan vi även vänta oss än mer av talangen från Uddevalla då han nyligen jobbat med både Bill Skargård och stjärnregissören Jonas Åkerlund.
Augustiregnet faller hårt mot Kungsgatan i Uddevalla när vi smiter in på den centrala kaffebaren. Emil Algpeus landar vid vårt bord med en iskaffe i handen. Denna dag är han ledig från de pågående inspelningarna av deckardrottningen Camilla Läckbergs såpa ”Lyckoviken”.
– Vi spelar in säsong 3 och 4 nu och har kommit halvvägs, så det är några veckor kvar. De håller verkligen ett högt tempo med två inspelningsteam, säger Emil och rör om i sin kaffedrink med sugröret.
I ”Lyckoviken” spelar han Elvis och Emil känner att rollen ganska snabbt satte sig hos honom.
– Det har hänt lite i hans liv nu, så karaktären har utvecklats en del. Men jag har blivit så van nu, så för mig är det svårt att säga mer exakt.
Bara två dagar
har han ledigt och han använder tiden hemma i Uddevalla för att ladda batterierna. Att gå från filminspelning ena dagen och sedan andra dagen landa hemma i lugna Uddevalla är en stor kontrast i Emils liv.
– Men det är också skönt. Det är ju ändå hemma här och det känns bra att jag kan landa och vila och sedan vara redo för nästa äventyr.
Och en rad äventyr har det minst sagt blivit för Emil det senaste året. När vi pratades vid i höstas inför premiären av ”Lyckoviken” hade han tagit paus från gymnasiet men nu har han hoppat av helt.
– Jag hade så mycket jobb 2020, flera olika som sträckte sig över sommaren med så det skulle vara svårt för mig att hinna med skolan. Jag tänker att skolan kan man ta på komvux senare men detta kan man inte ta sedan.
Ett av de jobb han gjorde förra året var nyinspelningen av ”Eva & Adam” som nu – ett år senare har sin premiär. I huvudrollerna ser vi Sonja Holm och Olle Cardell och Emil spelar Evas storebror Tobbe.
– Jag hade ju sett de gamla filmerna så det var också en sådan grej som var jättekul att göra. Och kul att göra långfilm igen.
Men ett annat
jobb som det länge var hemligt att han medverkade i, och som han fortfarande inte kan avslöja för mycket om, är ett riktigt drömjobb för Emil.
– Det är en Netflixproduktion som heter ”Clark”. Jag kan inte avslöja så mycket än. Men jag kan säga att jag är med. Jag kan säga att Jonas Åkerlund regisserar och att Bill Skarsgård är med. Den kommer bli bra. Ja, den är riktigt cool.
Inspelningarna av ”Clark” gjordes i Vilnius i Litauen.
– Det var coolt. Det var första jobbet utanför Sverige för mig. Det var spännande trots att det var mitt i corona, så det var inte så avslappnat och jag kunde inte riktigt uppleva Litauen eller Vilnius.
Men den häftigaste upplevelsen var att få jobba med Bill Skarsgård och Jonas Åkerlund.
– Det har verkligen varit en dröm. När jag fick reda på att de ville ha mig med kändes det helt sjukt kul. Det var så surrealistiskt. Jag fattade det knappt och den känslan satt i ett bra tag. Det är knappt jag fattar det ännu, säger han och skakar på huvudet.
Bill Skarsgård har länge varit en förebild för Emil. När han kom in i filmens värld och gjorde sin allra första statistroll som tioåring var Bill Skarsgård med i den filmen.
– Nu känns det sjukt att jag gått från statist till att få jobba med honom.
” Jag tänker att skolan kan man ta på komvux senare men detta kan man inte ta sedan
Och samma häftiga känsla gäller även att få chansen att jobba med Jonas Åkerlund. Det var verkligen en dröm som blev sann förklarar Emil.
– Jag önskar jag kunde berätta om allting, för det var så himla kul. Verkligen en underbar upplevelse. Ja, en upplevelse jag aldrig kommer glömma.
Emil hade tidigt siktet inställt på att ta sig utanför utanför Sverige. Drömmen han berättande om när han var 13 år för Bohusläningen var att få komma till USA och göra långfilm. Kanske är han en bit på väg mot den drömmen nu?
– Ja, det känns mer nära nu. Men det är tuff, det är en process. Men jag har fortfarande samma mål och drömmar.
Men det finns
även nya drömmar för Emil att förverkliga.
– Jag och en polare håller på att
starta upp ett produktionsbolag. Det är något jag hoppas på att kunna ta tag i den här hösten. Vi vill göra dokumentärer, kortfilmer och långfilmer. Just nu håller vi på och brainstormar.
Ja, Emil har verkligen fått mersmak för filmens värld och känner sig redo att göra mer än bara stå framför kameran.
– Ja, det gäller att ta ut sig på så många hörn man kan. Jag var sugen på att göra något själv och den här branschen är så skön var man än befinner sig i den, säger han med lite högre röst för att överrösta espressomaskinens pysande.
Emil har än
så länge inga planer på att söka sig till scenskolan. Även om han säkert tror att det skulle vara en bra erfarenhet så finns det något som hindrar honom.
– Jag gillar inte att stå på scen. Så det är scenskräcken i det som är det
jobbiga för mig. Jag har aldrig känt
det framför kameran. Man kommer in i det på ett annat sätt och glömmer bort allt runtom.
Men att utveckla sitt skådespeleri tänker han på hela tiden på.
– Ja, det är ju det här man har i bakhuvudet att man alltid kan bli bättre. Att man aldrig blir nöjd. Många som jag träffat inom yrket känner igen sig i det. Men alla är hela tiden väldigt öppna med det. Man vill bli bättre och vill lära sig nya grejor. Det bästa sättet jag försökt tänka på är just att ha den viljan och att att titta på hur andra skådisar har gjort.
När resan in i filmens värld började för Emil som tioåring hade han inga förväntningar alls.
– Morsan läste i tidningen att de sökte statister och jag tänkte inte så mycket på det mer än att det kan vara kul.
När det sedan blev dags för den första filmrollen gick det upp för Emil att det här kanske var hans grej i livet.
– När vi filmade ”Trädgårdsgatan”. Då var jag 12 eller 13 år och det var då som jag förstod att ”jag kan ju jobba med det här. Det är ett helt yrke och det är ju det här jag vill göra.” Då sattes den i sten – den riktningen att det är det här jag ska göra.
Efter det jobbet blev livet framför kameran en självklar del av hans liv. Och sedan dess har det inte funnits några större tvivel på att lämna filmvärlden.
– Nu har jag svårt att se mig själv utan detta. Jag testade och blev kär i det och kunde inte sluta – eller jag ville inte sluta utan bara fortsätta.