Med en lönespecifikation kommer även en individuell frihet som många nu går miste om.
Risken är att pandemin cementerar utanförskapet bland lågutbildade och utrikes födda personer, om inte trösklarna för dessa grupper sänks.
När Arbetsförmedlingen nyligen redogjorde för statistiken på arbetsmarknaden (23/8) var det en delad bild som presenterades. Å ena sidan har det man brukar kalla den öppna arbetslösheten – enkelt uttryckt inskrivna hos Arbetsförmedlingen – sjunkit något jämfört med pandemins rekordhöga tal och befinner sig på 7,8 procent. Runt 400 000 personer är nu inskrivna som arbetslösa i Sverige.
Men samtidigt har den höga långtidsarbetslösheten blivit allt mer brännande. Enligt Arbetsförmedlingen beräknas antalet långtidsarbetslösa uppgå till 200 000 personer före 2022. Framför allt unga utan gymnasieutbildning och utrikes födda har glidit allt längre ifrån arbetsmarknaden.
Det är en strukturell förändring som har ägt rum under de senaste åren, och en som regeringen tycks sakna svar på. Landets kommuner har redan fått ökade kostnader för försörjningsstöd, och den utvecklingen riskerar att eskalera kraftigt om inte arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) tacklar problemet.
Att få fler i arbete är inte en fråga som är begränsad till offentliga utgifter i form av utbetalda stöd och uteblivna skatteintäkter. Med en lönespecifikation kommer även en individuell frihet som många nu går miste om. Att knäcka den strukturella arbetslösheten är därför viktigt även för att fler ska få förmågan att stå på egna ben och ha större ekonomiska möjligheter.
Därför behövs en rad åtgärder för att komma till bukt med problemet. Matchningen måste exempelvis förbättras så att kompetensförsörjningen blir effektiv för både arbetssökande och rekryterande företag.
En förutsättning för en förbättrad matchning är dock arbetssökande med rätt utbildning. Här behövs såväl utbyggd yrkeshögskola som satsningar på den kommunala vuxenutbildningen, för arbetssökande i behov av grundläggande utbildning.
Men utbildningsinsatserna behöver även kompletteras med reformer som främjar jobb och företagande. Det är i näringslivet som nya jobb skapas och där är dagens tröskel för att nyanställa, särskilt när det gäller personer med en skral meritförteckning, alldeles för hög. Skatter och arbetsgivaravgifter skulle behöva sänkas.
Till nästa mandatperiod vore det även klokt om arbetsmarknadens parter kom överens om en ny åtgärd – att tillåta lägre ingångslöner för specifika grupper. Dagens extremt tudelade arbetsmarknad, där utrikes födda är arbetslösa i fyra gånger så stor utsträckning som inrikes födda, utgör den största klyftan i hela EU. Risken är att pandemin cementerar utanförskapet bland lågutbildade och utrikes födda personer, om inte trösklarna för dessa grupper sänks.
Den omtalade Las-utredningen visar också att parterna kan komma överens även om kontroversiella frågor. Även om inte hela LO slutit upp bakom uppgörelsen med Svenskt Näringsliv och PTK ska regeringen lägga fram ett lagförslag om bland annat reformerad arbetsrätt och utbyggda omställningsfonder senast hösten 2022. Det ligger rätt i tiden. Den svenska arbetsmarknaden är nämligen i skriande behov både av ökad flexibilitet och förbättrade omställningsmöjligheter.