Fladdermössens ungar jollrar som människobarn
Genom att studera kakafonin av pip och pladder hos vilande fladdermöss har forskare upptäckt tydliga mönster som påminner om människans språkutveckling.
Fladdermöss har ett rikt socialt liv
med en livligt tjattrande kommunikation. För att kunna hävda sig som vuxen måste en fladdermus klara av att ge svar på tal med blixtens hastighet. Och det kräver övning. Tidigare studier har visat att vissa fladdermusarter kommunicerar med hjälp av åtminstone 25 olika grundelement av komplexa läten,
som i sin tur kombineras på olika sätt för att uttrycka budskap som handlar om att exempelvis försvara revir, locka en partner, lösa konflikter och dela på mat.
Nu har en grupp forskare från Tyskland och Panama trängt djupare in i hur det går till när fladdermössen lär sig att kommunicera, genom att följa 20 ungar av arten Saccopteryx bilineata i vilt tillstånd under deras första tre månader i livet.
”
Forskarna upptäckte att fladdermössens jollrande började vid ungefär tre veckors ålder och sedan upptog en mycket stor del av deras vakna tid, tills de slutade dia vid tre månaders ålder.
Till att börja
med kunde forskarna bekräfta tidigare observationer att fladdermöss tycks jollra och härma de vuxnas läten på ungefär samma sätt som människor gör som bebisar. När fladdermöss kommunicerar med varandra använder de fullt hörbara pip, och inte de pulser av ultraljud som de utnyttjar för att orientera sig och lokalisera byten i nattens mörker.
Forskarna upptäckte att fladdermössens jollrande började vid ungefär tre veckors ålder och sedan upptog en mycket stor del av deras vakna tid, tills de slutade dia vid tre månaders ålder. En enda sammanhängande serie av försök att härma de vuxnas läten kunde pågå oavbrutet i drygt 40 minuter, för att sedan följas av nästa salva efter en kort paus.
När forskarna efteråt
analyserade sina ljudinspelningar kunde de urskilja åtta karakteristiska byggstenar som även kännetecknar mänskligt jollrande. Det handlade till exempel om sättet att upprepa allt mer komplexa stavelser, att söka sig fram till rätt rytm – och att beteendet utförs av både hanar och honor, till skillnad från fåglar, där det främst är hanarna som tränar på att sjunga.
Trots den ihärdiga och högljudda träningen hade ingen av ungarna lärt sig samtliga fladdermusstavelser när det var dags att sluta dia – och forskarnas studie tog slut. Hur och när de sista byggstenarna i kommunikationen lärs in är fortfarande okänt.
Hittills finns det
bara en handfull kända exempel på andra däggdjursarter än människan som tränar upp sin kommunikationsförmåga genom att jollra. Forskargruppen, som publicerar sin studie i tidskriften Science, skriver i ett pressmeddelande att de hoppas att den här typen av studier kan bidra med viktiga pusselbitar för att bättre förstå mänsklig språkinlärning, och hur det mänskliga språket har utvecklats.