50 år efter muckning är minnena från lumpen fortfarande starka
På torsdagen förra veckan träffades 20 av de 40 personerna som muckade för 50 år sedan. Med stora leenden kollade de in sitt gamla logement – det drog upp många roliga minnen och historier från lumpen.
Nu har det gått hela 50 år sedan det tionde pansarvärnskompaniet, fjärde pluton, ryckte in. Det firas med att samlas på I17 där de under tio månader gjorde lumpen. Det är 20 glada och nostalgiska personer som har samlats utanför huset där Uddevalla vuxenutbildning håller till i idag.
Då var de 20 år gamla och inte jättepositivt inställda till att göra lumpen. Men nu kan man tydligt se att det gav mycket, såväl erfarenheter och noggrannhet som minnen och vänskaper.
– Det är fantastiskt så här i efterhand, men det var ju hemskt att åka hemifrån. Det var många som gick till kyrkan och grät i början, man saknade ju familjen, berättar Peter Attnäs och skrattar.
När de träffades utanför huset där de tillbringade nätterna under lumpen behövde flera hälsa på varandra – på nytt. Det har nämligen gått 30 år sedan de träffades sist.
– Jag kände ju knappt igen vissa, men några känner jag i alla fall. Vi är ett gäng på åtta personer från Uddevalla och Göteborg som brukar träffas då och då, berättar Kent Niklasson.
Kent, tillsammans med Karl-gunnar Lind och Hasse Thörner är de som bestämde sig för att dra ihop gänget lagom till 50-årsjubileet. Efter att de samlats utomhus gick de vidare för att kolla in det gamla logementet.
När de lyckades få tag i personal som kunde vrida om nyckeln till vad som idag är ett klassrum skyndade de sig in. Direkt började de prata om vad som hänt där inne. Vid fönstren samlades de varje kväll för kortspel. De minns precis, men om inte, så hade någon annan stenkoll.
Det berättades många historier från tiden som gjort ett tydligt avtryck hos dem alla.
– Om en börjar berätta en historia men inte riktigt minns hur det var, så fyller en annan bara på, säger Kent Niklasson lyriskt och fortsätter:
– Det skulle behövas en hel bok för att skriva ner alla våra historier!
Ute i korridoren plockade Lars-ove Kumlin, på den tiden Carlsson, upp ett litet kuvert. Där i låg det gamla bilder som han fotade för 50 år sedan i just dessa korridorer. Även Kent Niklasson var flitig på att fota och filma under lumpen. Dessutom har han sparat ner bilderna på en dator som han tog med sig till återträffen.
– När vi har ätit lunch ute i Kärranäs så ska jag koppla upp datorn så kan vi kolla på lite filmer från lumpen, säger han.
Det Hans Thörner minns lite extra glatt var de lediga stunderna, även om de kunde vara sällsynta.
– Då var vi ute i parken och dansade och drack mellanöl, vi var ett väldigt trevligt gäng.
Det instämmer även Kent Mattson på. Han var sergeant för gruppen och ansvarade alltså för deras utbildning.
– Det var jobbigt ibland, roligt ibland. Men det var en väldigt god stämning mellan oss.
Efter en nostalgisk rundtur på I17 och försvarsmuseet bar det av till Kärranäs för lunch, bild- och filmvisning och delning av ännu fler minnen.
”Om en börjar berätta en historia men inte riktigt minns hur det var, så fyller en annan bara på.
Kent Niklasson