Sensationellt stark debut från countrytalangen
Riddy Arman
”Riddy Arman”
(La Honda/thirty tigers/border) ****
Att navigera i det enorma utbudet av ny musik är en i princip oöverstiglig uppgift.
Det är därför vi har fått trubbiga algoritmer som ska hjälpa oss.
Jag både hoppas och tror att musikjournalistiken fortfarande också är viktig för att leta upp nyheter, analysera, peka på samband och hålla läsaren i handen en bit in i strömningtjänsternas irrgångar.
Men så finns de också de där rösterna, låtarna, artisterna som skär genom allt. Som är som en svetslåga.
Om vi just nu håller oss till country och americana hände det för mig med Ryan Adams solodebut. Gillian Welchs första skiva ”Revival”. Margo Price förstås. Kanske någon mer. Men det är som ni förstår ytterst sällsynt.
Nu är Riddy Arman här. Med en liknande genomslagskraft.
Arman är uppvuxen i Ohio och har med tiden levt ett tämligen kringflackande liv som modern cowgirl i den amerikanska mellanvästern.
Men hon har också gjort till en vana att plocka fram gitarren efter en lång arbetsdag och skriva låtar om sina intryck och tankar. Med hjälp av sina sånger blivit hemtam även på storstädernas barer och klubbar. Ytterst medvetna Brooklyn Vegan har förhandsströmmat plattan på sin hemsida. Skivan ges ut av lilla och kvalitetssäkrade skivbolaget La Honda.
Det är alltså oerhört genuint alltihop, på ett medvetet sätt, som skulle kunna bli besvärande om det inte vore för Riddy Armans låtar.
Musiken är spartanskt arrangerad, absolut, men Arman har också en röst som på ett fullständigt okonstlat vis får min odelade uppmärksamhet. Texterna är lika rakt på sak oavsett om det handlar om hur hennes döende pappa har en dröm om att Johnny Cash hälsar på för att ta med honom på tåget bort, eller
” Det är alltså oerhört genuint alltihop, på ett medvetet sätt, som skulle kunna bli besvärande om det inte vore för Riddy Armans låtar.
om hur det gått alldeles för många dagar sedan hon fick chansen att skita ned sina boots.
Jag tänker inte dra det där om att det enkla är det svåra, men det finns en renhet i sättet Riddy Arman uttrycker sig som gör att hon kan sjunga om en ”Half a heat keychain” eller krasst konstatera att det är ”Too late to write a love song”.
Till detta har hon också en poetisk skärpa och ett öga för natur och detaljer som i vackra ”Barbed wire”, ”Herding song” och ”Both of my hands”, som bryter av med sin närmast keltiska klang.
Att Riddy Arman förmår göra något eget av Kris Kristoffersons paradnummer ”Help me make it through the night” är inte ett dugg förvånande, utan bara exakt så som det ska vara.