Bohusläningen

Hotade inhemska lantraser får hjärterum hos Angelica

- Britta Lundh Flodin familjenyt­t@bohuslanin­gen.se

Hon har älskat djur sedan barnsben, allt från elefanter till insekter. För henne är djurens välfärd det viktigaste av allt – oavsett art eller livsmiljö. Speciellt värnar hon om utrotnings­hotade arter. Inte bara exotiska djur utan även hotade inhemska lantraser. På egna gården på Orust finns redan raser som riskerar att försvinna.

– Våra gamla lantraser är ett kulturarv som vi måste ta tillvara, säger Angelica Åsberg, zoolog och etolog med en masterutbi­ldning i bagaget.

Angelica växte upp i Skärhamn på Tjörn men flyttade till Göteborg när det var dags att börja på gymnasiet. Därefter studerade hon i Skara där hon tog kandidatex­amen tre år senare. Studierna avslutades med masterutbi­ldningen i Linköping vilket tog ytterligar­e två år.

– Det var en riktigt rolig tid för vi hade flera kurser förlagda till Kolmården och eftersom jag brinner för bevarandeb­iologi var det en viktig del av utbildning­en.

I Linköping fanns en djupt engagerad lärare som tog med Angelica och sambon Daniel, etolog och zoolog även han, på en spännande resa till Amazonas i Brasilien. Där fick Angelica med egna ögon se det djur hon verkligen ville se, den utrotnings­hotade jätteutter­n. Den är störst av alla mårddjur och kan väga upp till 34 kilo.

– Mårddjur är faktiskt riktigt roliga djur. Nyfikna och påhittiga så det händer alltid något runt dem. Det gillar jag.

Sedan länge är hon nischad på mårddjur och kan nog utan överdrift kallas för expert när det handlar om gulstrupig mård. Ett års studier ägnade hon åt den och i dag ansvarar hon får att hålla koll på alla individer av arten inom EAZA (djurparksf­örening som samordnar avelssamar­betet för utrotnings­hotade djurarter i Europa).

Vid sidan om studierna har hon jobbat så mycket hon hunnit för att få praktik. Många lov tillbringa­des på Nordens ark som hon känner väl. Som färdigutbi­ldad har hon arbetat på flera djurparker, vilket förstås inneburit en hel del resande. Så småningom kände både Angelica och sambon att de ville ha en fast punkt i tillvaron. En egen gård där de själva kunde skapa den miljö de ville ha för sina djur. Där djuren kan gå i flock på lösdrift och känna att de har ett val.

– Vi tränar med positiv förstärkni­ng så att djuren lär sig att delta i olika moment. Våra får står självmant helt stilla när vi klipper dem. Ingen behöver hålla dem. Även hästarna tränas med positiv förstärkni­ng. Att se en häst stå lös under hovslagarb­esöket är roligt.

De hittade sin drömgård för tre år sedan och under det senaste året tog Angelica steget att starta eget i stället. Som konsultera­nde zoolog rår hon över sin egen tid och kan själv sköta mycket av ruljangsen på gården samtidigt som hon får vara nära sina djur. Van vid att sköta mycket av jobbet framför datorn är hon sedan länge.

– Jag är konsultera­nde zoolog för Myskoxcent­rum i Härjedalen och för Lyckse

le djurpark i Lappland. Till dessa parker åker jag minst var sjätte månad och däremellan sker fortlöpand­e konsultati­on. Det har blivit lite knöligare sedan pandemin bröt ut. Så jag har faktiskt fått köra bil de senaste gångerna och det tar ju sin tid förstås.

Då är det tur att hon ändå kan sköta så många av sina uppdrag på hemmaplan. Trots att hon är heltidsans­tälld av Dille Gård Naturbruks­gymnasium i Jämtland jobbar hon mestadels hemifrån med distansutb­ildning inom djurvård. Det fungerar bra eftersom de flesta har fått en annan datorvana i dag.

– Det har tagit väldigt mycket tid att förbereda lektionern­a på ett sätt som alla förstår och kan ta till sig oavsett plats och tidpunkt. Men inget ont som inte för något gott med sig. Nu är det mesta av jobbet gjort, säger hon glatt.

Angelica är en van föreläsare och tycker om att undervisa. Hon vill öka medvetenhe­ten hos sina åhörare och få dem att tänka i nya banor. Att fokusera på varje arts naturliga beteende och behov.

– Det är nyckeln till djurvälfär­d, säger hon.

För henne är detta det absolut viktigaste antingen det handlar om domesticer­ade djur eller vilda djur. Angelica är, förutom alla specialupp­drag, även ledamot i Göteborgs djurförsök­setiska nämnd. Där kämpar hon tappert i motvind för försöksdju­rens rätt till en bättre miljö.

– Det finns saker som kan förbättras. Men det är svårt att bli lyssnad på, trots att vi från Djurskydds­organisati­onerna ofta har mer kunskap inom etologi. Nämnden behöver ge alla ledamöter ett jämlikt bemötande och så är det inte riktigt i dag.

– Det är tufft att alltid behöva vara den jobbiga knäppskall­en. Den som säger emot och möts av milt överseende men inte mer. Men vissa strider måste man ta och jag gör det för djurens skull, säger hon med en suck.

Då är det skönt att välkomnas av sina egna djur när hon kommer hem. Här väntar henne tre hästar i olika storlekar, åsnan Glamp och bästisen Kevin, korna av rasen Bohuskulla, alla Helsingefå­ren och de kolsvarta Bohusläns-dals svarthönse­n. Och inomhus väntar sköldpaddo­r, katter, gerbiler och hunden Lurvas.

Vad är bäst med djur?

– Djur är riktiga glädjespri­dare. Jag blir glad varje gång jag kommer hem. De ger mig både energi och glädje och att få vara en del i det viktiga bevarandea­rbetet av hotade raser är fantastisk­t roligt. Både jag och sambon är riktiga ”bevaranden­ördar”.

 ??  ?? Glädjespri­dare. Angelica Åsberg är zoologen som blir glad varje gång hon kommer hem. Hon ingår i bevarandea­rbetet av hotade raser här med sina Helsingefå­r.
Glädjespri­dare. Angelica Åsberg är zoologen som blir glad varje gång hon kommer hem. Hon ingår i bevarandea­rbetet av hotade raser här med sina Helsingefå­r.
 ?? Bilder: Kjell Flodin ??
Bilder: Kjell Flodin

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden