Kalix löjrom sätter guldkant på måltiden
”
I butikerna säljs ofta amerikansk löjrom, den kan duga, men saknar den där gudomliga friskheten som Kalix knallorangea delikatess bjuder på.
Det råkar slumpa sig som så att min födelsedag sammanfaller med tiden då det fiskas löjrom utanför Kalix i Norrbotten. Varje år har jag därför blott en ödmjuk önskan: frukost på sängen med löjromstoast, tack. Bättre början på en ny ålder kan man bara inte önska sig.
Jag har haft förmånen att få frossa på både rysk, iransk och spansk kaviar. Men inget kan mäta sig med fräschören hos Kalix löjrom. Äggen från vanlig svensk siklöja överträffar det omsusade svarta guldet från all världens utrotningshotade störar – i varje fall om jag får bestämma.
Runt den 20
september varje år drar löjromsfisket i gång i Bottenviken och pågår i en dryg månad. Från varje hona får man cirka tre till fem gram rom. Rommen vispas, luftas och saltas. Inga andra tillsatser är tillåtna, och av etiska skäl gäller det även att försöka ta vara på själva fisken.
EU har gett Kalix löjrom det starkaste livsmedelsskydd som finns – skyddad ursprungsbeteckning, vilket är extremt ovanligt i Sverige. Det innebär att produkten är producerad, bearbetad och beredd inom ett visst avgränsat geografiskt område med en ”för området karaktäristisk metod”. Andra exempel är parmesanost och champagne. Bara goda grejer med andra ord.
Men – ja.
Smakar det så kostar det. Löjrom är svindyrt, det är inget att sticka under stol med. Framför allt om den är svensk. Även löjrom från Vänern är dyr, den säsongen infaller dock lite senare. I butikerna säljs ofta amerikansk löjrom, den kan duga, men saknar den där gudomliga friskheten som Kalix knallorangea delikatess bjuder på.
Det fiffiga med just löjrom är att den kan frysas och tinas hur många gånger som helst inom två år. Har man en gång investerat behöver man med andra ord aldrig ångra det.
Vill man riktigt lyxa till det förgyller man maten med en klick löjrom. Tillvaron blir inte mycket glammigare än så.