Den samiska kulturen tar plats i Britta Marakatt-labbas konst
I Britta Marakatt-labbas bilder återkommer den samiska kulturen och det karga landskapet i norr. Hennes uttrycksmedel är det berättande broderiet, vilket kräver tålamod och envishet. Hon har gott om båda.
Unga människor som flyttar från hembygden för att studera har en tendens att bli kvar i stan. Men för Britta Marakatt-labba var det aldrig ett alternativ. När hon for till Göteborg som 23-åring för att gå på Högskolan för konst och design lovade hon sig själv att sedan återvända till sitt ursprung: den samiska kulturen och de fria vidderna norrut.
– Jag jobbar ju med motiv och teman därifrån och då måste jag känna platsens dofter, höra ljuden och möta människorna. Storstaden finns ju ändå, om jag vill dit.
Hon har just
kommit hem till Övre Soppero från Stockholm i samband med en utställning där flera av hennes textila verk har visats. Dessutom fick hon ur kungens hand ta emot Prins Eugen-medaljen för framstående konstnärlig verksamhet.
Det är broderier som är Britta Marakatt-labbas främsta uttrycksmedel. Inte så konstigt kanske om man kommer från en familj av
renskötare där det ständigt syddes och slöjdades.
Broderi kräver dock sitt mått av tålamod.
– Det är en långsamhetens estetik. Tack och lov att jag är så envis!
Det tog fem
år att färdigställa den 24 meter långa bildberättelsen ”Historia” som nu hänger på universitetet i Tromsö och skildrar samisk historia och mytologi.
Den här typen av breda panoramabilder passar utmärkt för de historier som Britta Marakatt-labba vill
berätta om samernas villkor förr och nu. Det är också ett bra format för att skildra det vidsträckta landskap som omger henne där hon bor, nordost om Kiruna.
Hon föddes i en kåta vid den norsk-svenska gränsen dit familjen följt sin renhjord. En samisk naturdoktor hjälpte till vid förlossningen. Någon barnmorska fanns inte.
Fem år senare,
på julafton 1956, inträffade något som skulle sätta djupa spår i både hennes liv och konst.
Pappan gav sig i väg på skidor för att se efter renarna och när han korsade landsvägen kom en bil farande. Hennes pappa blev påkörd och klarade sig inte.
– Det var den enda bil som passerade där den dagen. Så osannolikt. Man börjar ju fundera, är vår tid på jorden utmätt?
Länge bar hon
bilderna av det som hänt inom sig – pappan som ger sig i väg på snön, hunden som sitter bredvid hans orörliga kropp.
– Sedan när jag hade gått ut konsthögskolan var det som om en dörr öppnades och jag kunde bearbeta det där. Jag tecknade ett begravningsfölje och så gjorde jag broderierna ”Du for” och ”Du borde stannat” som handlar om min fars sista skidtur. Det hjälpte mig mycket att få jobba med de bilderna.
Tillsammans med andra samiska konstnärer startade hon ett konstnärskollektiv i byn Masi i Nordnorge, platsen som blev centrum för den stora konflikten om Altaälvens utbyggnad runt 1980. Britta Marakatt-labba hörde till de många aktivister som greps av polisen.
Händelserna återspeglas i hennes broderi ”Kråkorna” som visar hur en mängd kråkor flyger mot demonstranterna och förvandlas till poliser när de landar.
– Det är en symbolik som kommer från en historia som min mamma berättade när jag var barn, där kråkor är en bild för överheten.
Så småningom träffade hon sin blivande make, renskötaren Nils-johannes, och numera arbetar han och deras son John-isak tillsammans med att sköta familjens renar. Just nu har de mer fokus på älgjakten.
Att jaga passar
dock inte Britta Marakatt-labba.
– Nej, det där med att sitta på pass och vänta, det är inget för mig. Där går gränsen. Jag vill att det ska hända saker. Jag måste ha något för händerna, då har jag tålamod. Som när jag broderar.
Den här dagen ska hon ut och plocka lingon – dem behöver man inte sitta och vänta på. Det blir mängder av bär varje år och mycket sylt. Men i år kom hon för sent till hjortronen. Det varma vädret hade gjort dem övermogna och uttorkade.
– Det är här uppe i de arktiska områdena man märker av klimatförändringarna mest. Träden klättrar högre upp på fjället och myrmarkerna torkar ut. Det är något jag återkommer till i mina broderier numera.