Carin Hjulström om livet med långvarig smärta

Det började med stress, muskelspänningar och en smärta som spred sig genom kroppen. Tjugo år senare är författaren Carin Hjulström en av två miljoner svenskar som lever med långvarig smärta.

– Man har inte förstått att smärta är en diagnos i sig, säger Carin Hjulström.

Ibörjan på 2000-talet krossade Carin Hjulström lillfingret på högerhanden under en ridlektion. Först många år senare då hon sökte hjälp för sina bensmärtor uppkom tanken att det kunde ha varit en utlösande faktor.

Under tiden som lillfingerskadan uppkom jobbade hon på ett stort tvproduktionsbolag och bollade flera roller samtidigt: informationschef, producent och ansvarig för de nordiska ländernas programutveckling.

Läget var pressat. Redan då var Carin Hjulström på väg att gå in i väggen. Men i stället för att sjukskriva sig som läkaren ville fortsatte hon att jobba, fast gjorde allt med vänster hand.

Till slut blev

hon ändå sjukskriven, men bestämde sig för att gå tillbaka till arbetet för att kunna söka ett nytt programledarjobb som var som klippt och skuret för henne. Hon fick det och började sända programmet ”Carin 21:30” på SVT.

På grund av den ökade stressen utvecklade hon muskelspänningar i sätesmusklerna som fastnade i ett krampartat tillstånd. Runt 2010 fick hon även en allvarlig virusinfektion som lämnade efter sig en nervsmärta genom skinkan och ner i vänsterbenet.

– Det var som om någon drog en brännmanet under huden, berättar Carin Hjulström.

Den smärtan började sedan att glida ihop med spänningarna hon hade i vänster sida. Så småningom gjorde det ont i hela vänsterbenet. Och sedan även i höger ben.

– Och då började jag tycka att det var pinsamt. För det där var inte logiskt. Jag ville inte berätta det för någon, säger Carin Hjulström.

2015–2016 blev jakten

på svar allt intensivare. Carin Hjulström hade ont och svårt att sova. Hon slutade springa, promenaderna blev kortare och kortare, hon kunde inte dansa eller gå i trappor eller backar. Livet krympte.

Hon flyttade från fyravåningshuset i

Göteborg till en liten lägenhet i ett plan med hiss i Stockholm.

– På alla sätt kändes det som att jag hade blivit 30 år äldre på bara några år.

Efter att ha trasslat sig fram genom vården, besökt läkare, sjukgymnaster, akupunktörer och massörer, tjatat till sig röntgen och gått på provtagningar, blev hon i februari 2019 till slut remitterad till en smärtklinik där hon träffade överläkaren och smärtspecialisten Karsten Ahlbeck.

Där får hon reda på att två miljoner svenskar beräknas lida av långvarig smärta. Smärtan har ofta sitt ursprung i en reell skada eller en operation, men trots att den inledande skadan är läkt fortsätter hjärnan att signalera svår smärta.

Carin Hjulström beskriver

det som att kroppens smärtsystem gått i baklås och blivit som ett brandlarm som inte går att stänga av. Trots att så många lider av det är det få vet om det, eftersom kunskapen om diagnosen är så låg, både bland befolkningen och inom sjukvården.

– Man har inte förstått att smärta är en diagnos i sig. Men det kommer att ändra sig nu. Från 2022 finns det med som en diagnos hos WHO, säger Carin Hjulström.

På en smärtklinik utreder man inte orsaken till smärtan, utan fokuserar på att behandla den. Första året ställde de in rätt typ och rätt dos av medicinska preparat. Därefter var det dags för det som kallas exponering, vilket är det man vet fungerar mot långvarig smärta.

– I mitt fall tyckte jag till exempel att det var läskigt att ta ett extra stort steg, som när man hoppar över en vattenpöl, för då högg det till som bara den, berättar hon.

Carin Hjulström fick då träna med psykolog och fysioterapeut på att ta extra långa steg. Till en början gjorde det fruktansvärt ont. Men det blev inte värre. Och det var inget som gick sönder.

– Sedan kunde jag ta ett extra långt steg utan att det högg till. Och det är då som hjärnan börjar lära om, säger Carin Hjulström.

Carins första tips till den som har långvarig smärta är att sluta att leta efter orsaken. Har man haft ont i mer än tre till sex månader spelar ursprungsorsaken, enligt vetenskapen, ingen roll.

– De flesta smärtpatienter ägnar enorm tid och kraft åt att hitta orsaken i stället för att försöka hantera smärtan, säger hon och fortsätter:

– Men det är ju viktigt att man är färdigutredd, man måste veta att man inte har något stort diskbråck till exempel. Men de flesta som kommer till en smärtklinik har ju valsat genom sjukvården under en lång tid.

”

Man har inte förstått att smärta är en diagnos i sig. Men det kommer att ändra sig nu.

författare

Carin Hjulströms tips

nummer två till den som har långvarig smärta är just exponering – att lära hjärnan att det inte är farligt.

– Är man färdigutredd kan man till och med våga prova det på egen hand. Man kanske inte kan ta bort hela smärtan, men man kan lära kroppen att det inte blir värre och att ingenting går sönder.

Carin Hjulström mår i dag bättre för att hon vet att smärtan inte är skadlig. Här om veckan var hon på ett 50-årskalas och det känner hon fortfarande av i benen två dagar senare.

– Men jag är trygg på ett annat sätt med att det inte är farligt. Det är hjärnan som krånglar och skickar ut smärtsignaler i onödan. Det är inget annat i kroppen som är trasigt.