Fem goda skäl att rösta i kyrkovalet
För några år sedan skrev en ledande politiker i Uddevalla en insändare i Bohusläningen och beklagade att han redan gått ur Svenska kyrkan en gång; han hade så gärna velat göra det igen! Kyrkan hade ju blivit vänstervriden…
Jag har genom livet varit mer eller mindre engagerad i Svenska kyrkan, på lokaloch riksplanet. Min kritik handlar snarare om att jag vill se mindre av kyrklig byråkrati och navelskådande, och mer av öppenhet för de många människornas behov av mening och tröst i livet. Ju oftare kyrkans folk lämnar sina församlingsexpeditioner och inre revir och ger sig ut i lokalsamhället, desto större nytta kan de göra i sin bygd. Ju mer prästerna anstränger sig för att översätta Jesus ”program” i evangelierna till våra vardagsliv här och nu, desto mer angelägna och välbesökta blir söndagens gudstjänster.
Jag är glad att 5,7 miljoner svenskar fortfarande är kvar som medlemmar i Svenska kyrkan. Personligen tror jag numera inte på partipolitik i kyrkovalen men har ändå redan röstat. Av fem goda skäl: 1. Kyrkorummet – för stillhet, skönhet och en stunds eftertanke
Livsviktigt i en tid av stress, prestationshysteri, pladder och yta. Fler kyrkor borde hållas öppna på vardagstid, kanske ”vaktade” av ideella pensionerade i trakten. Med vacker lunchmusik någon dag i veckan? En bänk att vila på och bara vara. Och känna förundran över att finnas till ett kort ögonblick på en liten planet i Vintergatan. 2. Jesus – för en bättre värld
Det är bra att många olika människor och röster får höras i kyrkan. Men oavsett vilken människo- och samhällssyn man har är det svårt att inte gripas av budskapet från Högste Chefen, citat: Akta er för allt ha-begär, en människas liv beror inte på överflöd av ägodelar, ge åt den som ber dig, försona dig med dina fiender.
Ett ”program” om att bli bättre människor, mera empatiska, solidariska, förlåtande. Världen skulle bli en tryggare plats för alla om vi levde så.
En som försökte var den fromme ärkebiskopen Helder Camara i Brasilien. På 70-talet flyttade han ut från sitt biskopspalats för att bo och leva med de fattigaste av fattiga i staden Recifes slum. Jag minns hans ord i en intervju: ”När jag ger mat till de fattiga kallas jag helgon. När jag frågar varför de är fattiga stämplas jag som kommunist.” Sådant rättvisepatos i biblisk anda möts ännu idag, ibland, med ord som ”vänstervridning och ”oandlighet”.
3. Diakoni och själavård
Kyrkan möter dagligen tusentals ensamma och olyckliga med samtal, materiell hjälp och andlig vård. Ett omistligt arbete i den spruckna välfärdens Sverige.
4. Kulturarvet
Många församlingar vårdar och finansierar underbara kulturskatter, kyrkor med musik, konst, goda föreläsningar. Och tusentals körer, öppna för alla.
5. Förvaltarskap
Kyrkan är Sveriges största enskilda skogsägare och äger tusentals byggnader. En jättechans att sköta dem i harmoni med naturen, Guds skapelse.