Sångaren Fredrik Lycke blev förälskad i dramatiken också
Det började med musik för Fredrik Lycke. Snart fick han också upp ögonen för dramatik, och sedan dess har han byggt en karriär där han både får sjunga och skådespela, framför allt som musikalartist.
I oktober är det premiär för den nyskrivna musikteaterföreställningen ”Roberts Broberg- och dalbana” på Kulturhuset Stadsteaterns stora scen i Stockholm. Den mångfacetterade artisten Robert Brobergs skilda alter egon gestaltas där av fem olika skådespelare och sångare. En av dem är Fredrik Lycke som har uppskattat den folkkära artisten ända sedan han var barn.
– Han har funnits där under min uppväxt. Jag har alltid varit förtjust i hans förmåga att vrida och vända på språket. Jag kom in på Povel Ramel via honom och sedan Hasse & Tage. Och Magnus Uggla, säger Fredrik Lycke.
Hans största förebild
bland sångartister var annars Björn Skifs på grund av dennes förmåga att varva en snygg och mjuk rockröst med ett komiskt uttryck.
I dag är Fredrik Lycke en av de fast anställda skådespelarna på Stadsteatern. Han har under hela sin karriär varvat skådespeleri
med sångframträdanden, eller kombinerat båda då han spelat musikal. Men det var sången som kom först.
– Jag har fått berättat för mig hur jag satt uppkrupen mellan högtalarna och lyssnade på skivor som liten. Det fanns mycket musik hemma men ingen som jobbade med det och det var inget jag föreställde mig att jag skulle ha som jobb.
Men hans mamma, som ofta såg sin son framför spegeln med plastgitarren i hand, anmälde honom till
Adolf Fredriks musikklasser. Fredrik spelade också diverse blåsinstrument i kommunala musikskolan. Ändå valde han så småningom vanligt ekonomiskt gymnasium utan någon som helst inriktning mot det som skulle bli hans framtida karriär.
– Men på gymnasiet hade jag börjat lyssna på musikaler och upptäckt Tommy Körberg. Så jag vågade sjunga ”Anthem” ur ”Chess” på en skolavslutning och det var en stor vändpunkt. Annars hade jag bara sjungit i kör. Nu märkte jag: ”Jag kan göra det här själv!”.
På en förberedande
folkhögskola fick han tips om Teater- och operahögskolan i Göteborg (i dag heter den Högskolan för scen och musik). Och när han kom dit föll liksom allting på plats. Där fanns både sången och det dramatiska uttrycket, den kombination som skulle bli Fredrik Lyckes signum.
– Det var där jag blev förälskad i dramatik. Först var musiken min stora passion men numera har skådespeleriet tagit över mer och mer.
På senare år har han också medverkat i tv-serier som ”Jordskott” och ”Tsunami” och den senaste tv-rollen gör han i en ny Tv4-serie med planerad premiär i vinter. Den handlar om Knutbyförsamlingen och de händelser som kulminerade 2004.
I februari väntar arbetet med Malmöoperans uppsättning av ”Så som i himmelen”, med premiär i april.
Dagen för den
här intervjun är Fredrik hemma med sin sjuåriga dotter Ava. Han blev pappa sent i livet, i alla fall med sina egna mått mätt.
– Min mormor är 93, hon var 19 när hon fick min mamma. Jag trodde att också jag skulle bli en ung förälder och det ville jag nog men så blev det inte. Så det var efterlängtat. Det är mycket som faller på plats när man har barn. Jag behöver inte längre fundera på meningen med tillvaron. Jag har en tydlig uppgift och det finns ett lugn i det.
Och apropå familj:
Fredriks bror Alex Lycke har också valt den sceniska banan och i dag är de kolleger på Stadsteatern i Stockholm. De har även musikintresset gemensamt och försöker sjunga tillsammans när det går. Som yngre hade de det gemensamma men numera nedlagda musikprojektet Band of Brothers.
När Fredrik Lycke får frågan om vad han hoppas för framtiden kommer han genast att tänka på skådespelarkollegan Lars Lind, 86 år. De delar loge på Stadsteatern.
– Han är med i ”The sound of music” nu. Lars är en förebild för mig. Jag hoppas få hålla på som han gör när jag blir äldre. Jag kommer aldrig att vilja vara utan det här. Att få beröra folk. Att ge dem något att ta med sig hem till sina liv, det tycker jag är oupphörligt fascinerande.