En aktivist med gitarr
Första gången jag intervjuade José González, när solokarriären ännu var i sin linda, satt han vid fönstret i sin lilla lägenhet i Landala. Det var där musiken blev till.
När jag nu läser en nygjord intervju i DN berättar göteborgaren att låtarna på senaste plattan skrivits vid ett fönster i sommarstugan utanför Kungälv. Möjligen övertolkar jag, men jag tycker det är mycket fint.
Inte bara för
att pandemin strandsatt en artist som normalt sett turnerar över land och hav, utan för att José González musik i allt större utsträckning blivit en länk mellan den stora världen och den egna individen, den lilla familjen. Det globala och det personliga ryms i låtarna, såväl musikaliskt som tematiskt. Din ”local valley” är en del av ett större landskap.
Utblicken är alltså mycket mer relevant i José González låtar än det inåtvända och självbeskådande. Nyfikenheten och engagemanget i klimat, biologi, religion, filosofi och hälsa har alltid funnits där, men nu i ännu utsträckning än tidigare.
González går så långt som att kalla sig musikalisk aktivist, men med mer subtila verktyg och en bredare gråskala än vad som stod till buds i den straight edge-rörelse han är sprungen ur. Budskapen finns där i låtarna, om du lyssnar ordentligt, inte sällan framlyfta med stillsam humor
I låten ”Tjomme”
på nya albumet gör han rent av lagom tyket narr av människor som är allt för låsta in sin övertygelse, vad den än må handla om.
Här har jag fått konsultera Patrik Lindgren på tidskriften Lira som förklarar att ”Tjomme” är inspirerad av marockansk gnawa-musik.
José spelar enligt Patrik på sin gitarr ”som om den vore en guembri (en bas-luta som alltid är grunden i gnawa). Det ger ett driv som inte alltid varit helt tydligt i Gonzaléz musik.
Det där framåtlutade
finns även i exempelvis ”Valle local”, ett av flera spår på skivan som blandar spanska, engelska och svenska.
José Gonález börjar ofta med ganska enkla gitarrfigurer för att sedan bearbeta dem för att hitta något som vidgar den redan omfångsrika singer-songwriter-genren. Med detta lyckas han väldigt väl. ”Local valley” är González så här långt rikaste och mest varierade album.
”Line of fire” låter som en nedplockad arenarockare modell Led Zeppelin, ”Lilla G” och ”Swing” är karibiskt varma och visst kom även den ömsinta tolkningen av Lalehs ”En stund på jorden” med på skivan. Läge för en duett på Ullevi i juni?
”
”Local valley” är González så här långt rikaste och mest varierade album
Albumet avslutas med
fågelkvitter, kärlek och känslan av gräs under bara fötter i ”Honey honey”. Då har José González hävt sig genom fönstret, återigen på väg ut i världen.