Inget fick stå i vägen för Dlkhoshs konstdrömmar
Hon hade inte råd med penslar, utan använde i stället händerna. Och när hon som 14-åring sökte till en konstutbildning lyckades hon komma in, mot alla odds. För Dlkhosh Sandin är konsten ständigt närvarande.
Redan som litet barn var Dlkhosh Sandin förtrollad av konst. Hon växte upp i en familj rik på kärlek men med tuffa ekonomiska förutsättningar. Det fanns mat på bordet, kloka råd, trygghet och tak över huvudet. Det fanns ingen radio eller tv, nästan inga möbler men vackra mattor som prydde golven och mönstren blev hennes underhållning.
Former, strukturer, allt etsades in i själen och finns alltid närvarande på ett eller annat sätt i all hennes konst i dag.
När Dlkhosh som 14-åring sökte till en femårig konstutbildning hade hon inga större förhoppningar om att bli antagen.
– Mina föräldrar hade inga kontakter i den världen, min pappa körde lastbil och transporterade grönsaker. På intagningsprovet skulle vi avbilda en häst, en hand och göra en staty på en timma inför fyra domare. Vi var ungefär 500 sökande till 24 platser. När listan med de antagna sattes upp letade jag febrilt efter mitt namn men givetvis hittade jag inte det, säger Dlkhosh och fortsätter:
– Jag blev så besviken tills en kompis visade mig, överst på listan med 95 av 100 möjliga poäng stod mitt namn Den lyckan, jag hade blivit bedömd utefter mitt arbete, inte efter vem jag var. Jag sprang hela vägen hem och bubblade ur mig nyheten för min familj. Just den incidenten gav mig hoppet tillbaka.
Hon hade inte råd med penslar och fick ofta använda händerna i sitt konstarbete på skolan. Det gör hon fortfarande även om det idag finns helt andra ekonomiska förutsättningar. Det vimlar av penslar och färg, burkar med glitter, fotografier och skisser i hennes ateljé i hemmets innersta vrå. Det hänger även en massa hörlurar på olika platser i arbetsrummet som har sin självklara förklaring:
– Jag pratar med min mamma när jag arbetar, ler Dlkhosh.
Relationen till familjen är stark och saknaden efter de på avstånd är enorm. Hon åker till Irak och hälsar på så ofta hon kan, minst en gång om året.
– Lukterna, smakerna, naturen, människorna, de efterlängtade kramarna. Det betyder oändligt mycket för mig att komma tillbaka till Irak med jämna mellanrum, säger hon.
Dlkhosh berättar om när hon var 14 år och sade till sin mamma att hon ville börja bära slöja. Hon fick till svar att det var helt okej förutsatt att hon först läste Koranen parallellt med någon annan bok som kunde finnas som motvikt. Valet föll på Simone de Beauvoirs ”Det andra könet”.
– När jag var klar var valet enkelt och kändes självklart, säger hon utan att gå in närmare på detaljer.
Genom en syster som flyttat till Stockholm hörde hon mycket gott om Sverige.
– Du blir inte bedömd utefter att du är kvinna, du är fri här, sa hon och det var något jag ville uppleva själv.
Dlkhosh hamnade i Trollhättan under en kortare period innan hon sökte och utan problem kom in på KV Konstskola i Guldheden. Trots att hon inte hade hunnit lära sig svenska ännu.
– Rektorn på skolan sa att jag kunde språket perfekt, att min konst talade tydligt nog. Det blev en underbart bra start för mig.
Hon lever gott på sin konst i dag. Men hon har även fortsatt att studera och får snart en kandidatexamen efter att ha fördjupat sig i den digitala världens påverkan på mänskligheten.
– Den yngre generationen som bara har levt med digital påverkan har ju inga referensramar. Inget att falla tillbaka på. Vi har ingen aning om hur man påverkas på sikt när man kan se rakt in i varandras liv i den här utsträckningen. Med all den press som exempelvis sociala medier medför. Framtiden fåt utvisa det, men det är ett väldigt intressant ämne att fördjupa sig i.
Hon har just avslutat en mycket lyckad utställning på Galleri Engelson på Erik
Dahlbergsgatan. Beställningar på tavlor duggar tätt. Hon är även engagerad i Cancerfonden, Jontefonden och The Perfect World Foundation och har donerat konst som samlat in över en halv miljon kronor de senaste åren.
– Jag gör det, för att jag kan, för att det känns extremt viktigt för mig, säger hon.