60 år sedan Dag Hammarskjölds död
ovationer. Chrusjtjov blev så ilsk att han började banka på sin bänk med händerna och fortsatte sedan attacken med en sko. Hans förslag avvisades.
– Dag Hammarskjöld är utan tvekan en av de största diplomater som Sverige har haft. Han var skicklig, hade stor integritet och lät sig inte gå i någons ledband. Dessutom hade han en intellektuell, filosofisk och andlig öppenhet som var ovanlig i sammanhanget, säger Ulf Bjereld.
Dag Hammarskjölds resa till Nordrhodesia var känslig på flera sätt.
Svensken Sture Linnér, hans närmaste man, hade avrått från resan eftersom han inte trodde på något resultat. Sture Linnér satt fastspänd i planet när det skulle starta, men lämnade i sista stund efter Hammarskjölds inrådan. Han menade att det för arbetet var bättre att Linnér var kvar i Kongo om något skulle hända. De tog farväl och pratade en stund nedanför det väntande planet. Det blev deras sista samtal.
På grund av de stora riskerna hölls detaljerna kring flygningen hemliga. Piloten angav en annan destination, tog en omväg, flög lågt för att undvika upptäckt och nämnde inte position och ankomst förrän strax före den planerade landningen. Under lång tid flög de under radiotystnad.
Efter dödskraschen konstaterade den Nordrhodesiska haverikommissionens utredning att den sannolikt var en olycka orsakad av ett pilotfel. Den menade att den rutinerade svenske piloten läst av höjdmätaren fel inför landningen.
Med den slutsatsen
fick FN officiellt låta sig nöjas. Samtidigt fanns en rad frågetecken kring haveriutredningen. Det spekulerades kring varför ingen saknade planet, varför sökandet inte kom igång tidigare och varför man inte finkammat nedslagsområdet när vraket låg kvar. Det undrades också varför den överlevande livvakten, som enligt källor på sjukhuset uppgav att han hört smällar och sett ljussken, inte hördes närmare under den tid han var vid medvetande.
Med kraschen följde också olika konspirationsteorier som handlade om att Albertina utsatts för någon form av attack eller sabotage – att det handlade om mord och inte om någon olycka. Misstankarna riktades åt flera håll, flera bedömare menade att det fanns militära underrättelsetjänster som visste mer än de medgav och att starka regionala och globala krafter hade intresse av att FN och Hammarskjöld misslyckades med uppdraget.
– Den här typen av olösta, dramatiska händelser skapar spekulationer och myter och tenderar att med tiden leva sitt eget liv, just för att svaren saknas. För Sverige är Hammarskjölds död definitivt en sådan händelse, precis som ubåtskränkningarna och turerna kring Palmemordet och Estonia har kommit att bli, säger Ulf Bjereld.
I decennier tycktes
mysteriet förbli olöst. Det lanserades teorier, skrevs böcker, gjordes filmer och ställdes politiska krav. Men inga svar gavs. Flera bedömare menade att de fanns – men att viljan att inte avslöja dem var starkare.
2013 presenterades en utredning som bedömdes som ett genombrott. Det var en internationell juristkommission, där FN:S förre rättschef, svensken Hans Corell ingick, som hade granskat fler möjliga haveriorsaker än pilotfel. Kommissionen ansåg att planet kunde ha tvingats ner efter hot eller att det attackerats från luften av ett annat plan.
Kommissionens slutsats ledde
till att FN tillsatte en expertpanel som våren 2015 inledde sitt arbete.
– Jag är väldigt glad att vi nu gör ett försök att få fram hela sanningen. Det har ju varit många spekulationer genom åren, sade biträdande generalsekreterare Jan Eliasson till TT på expertpanelens första arbetsdag.
Panelen leddes av en högt uppsatt jurist, tanzaniern Mohamed Chande Othman, som rapporterade direkt till generalsekreteraren.
I sin rapport från 2017 kom Othman fram till att flygplanet sannolikt sköts ner och att det krävdes samarbete mellan flera länder för att få fram mer. Bland annat hade panelen fått tillgång till tidigare okända bilder som visade delar av flygplansvraket, men även bilder av metallbitar med hål i som enligt utredningen skulle kunna vara kulhål från ett finkalibrigt vapen.
I slutet av 2019 beslutade generalförsamlingen att utredningen ledd av Othman skulle fortsätta sitt grävande.
Rapporten lämnades till FN:S generalsekreterare António Guterres så sent som för en och en halv månad sedan, den 31 juli i år.
Tanken var att den skulle göras offentlig nu i samband med FN:S årliga minne av Dag Hammarskjölds död.
Att det inte blev så har förklarats med att pandemin bröt ut och av ”förseningar i dokumentprocessen” i FN. Alla medlemsländer har av olika anledningar inte varit tillräckligt effektiva och villiga med att gå igenom sina arkiv för att få fram eventuellt bevismaterial.
När utredningen lämnades över till FN i somras sa generalsekreterare Guterres via sin stab att arbetet måste fortsätta skyndsamt – och att målet är att få fram sanningen om den tragiska händelsen.
Något datum är inte satt men enligt olika uppgifter är målet att den offentliga presentationen ske någon gång under hösten. Den skulle kunna ge svar på gåtans lösning – eller åtminstone närma sig den.
En av dem
som är högst intresserad är Jan Eliasson, 81 – arbetargrabben, gaisaren och diplomaten från Göteborg med tunga internationella meriter, som under en kortare period även var svensk utrikesminister (S). Hans respekt för Hammarskjöld är stor och Eliasson säger att Hammarskjölds arbete och död i mångt och mycket påverkade hans eget livs- och yrkesval. Men några egna synpunkter eller åsikter kring dödskraschen eller kring den stundande förlängda utredningens resultat vill han inte ge.
– Nej, inte i nuläget. Som vice generalsekreterare i FN var jag själv med och tog initiativ till utredningen – därför vill jag heller inte kommentera eller föregripa den slutliga delen av rapporten, säger Jan Eliasson.