Linnea Hylén: Det är mödosamt att bygga relationer, men ytterst enkelt att förstöra dem. Samma sak gäller det transatlantiska samarbetet.
När konflikter och rent av farliga situationer uppstår är det alltid tacksamt att ha vänner man litar på.
I den bästa av världar skulle alla stater lita på varandra och det talade ordet skulle tas som sanning istället för att bemötas med misstänksamhet. Lögner är en farlig komponent i alla typer av relationer, vare sig det gäller inom familjer eller stater. Osanningar, misstro och svek eroderar den tillit som är nödvändig för att skapa trovärdig kontakt. Det gäller inte minst när demokratier spionerar på andra demokratier.
Under torsdagen (16/9) kallades försvarsminister Peter Hultqvist (S) till Försvarsutskottet för utfrågning. Det gäller efterdyningarna, eller egentligen fortsättningen, av den danska Operation Dunhammer. I slutet av maj avslöjades den känsliga rapporten som skakade om flera europeiska länder och dess statsöverhuvuden. USA:S underrättelsetjänst NSA har mellan år 2012 och 2014 utnyttjat danska fiberkablar för att spionera på svenska, danska, tyska och franska politiker, företag och institutioner (DR 31/5).
Efter att Edward Snowden för knappt tio år sedan läckte hemligstämplade dokument från amerikansk underrättelsetjänst började danska underrättelsetjänsten misstänka fuffens på hemmaplan. En liten och dold utredning initierades och resultaten sammanställdes internt år 2015. Amerikanerna hade mycket riktigt utnyttjat det militära samarbetet för att spionera på sina allierades folkvalda. Det dröjde dock fem år innan den danska försvarsministern Trine Bramsen fick tillgång till utredningen, och i november 2020 framkom det att bland annat svenska Saab blivit avlyssnade via det danska fibernätet (SVT 14/9). Skandalen briserade inte förrän ett halvår senare – i slutet av maj 2021 – när informationen avslöjades av media.
Våren och sommaren
har gått, men frågorna hänger fortfarande i luften. Den danska rapporten omfattade tidsperioden 2012 och 2014, men det är ännu oklart om den olovliga övervakningen fortsatt, samt vilka politiker som blivit övervakade av amerikansk underrättelsetjänst.
Det borde vara självklart att allierade demokratier inte spionerar på varandra, särskilt inte via de gemensamma samarbetskanaler som existerar på grund av ömsesidig tillit. När USA väljer att utnyttja det transatlantiska försvarssamarbetet för andra syften skadar de inte bara sina vänner, utan även sig själva.
Spionaffärer likt denna eroderar den livsviktiga transatlantiska länken mellan USA och Europa. När konflikter och rent av farliga situationer uppstår är det alltid tacksamt att ha vänner man litar på. Den sanningen gäller både för européer som amerikaner, men den är ack så enkel att glömma.
Det är mödosamt att bygga relationer, men ytterst enkelt att förstöra dem. Samma sak gäller det transatlantiska samarbetet. I vår oroliga samtid har varken EU eller USA råd att ta sina vänskapsrelationer för givna. Tvärtom är det läge att påminna sig om vem som är ens vän och vem som inte är det – och agera förnuftigt därefter.