25 år sedan bortglömda knallen i Uddevalla
När man numera går förbi den gamla grusplanen på Fridhem i norra Uddevalla är det svårt att tro att det någonsin spelats fotboll här. Ännu mindre en tävlingsmatch med inte mindre än sex spelare som knappt två år tidigare tagit emot ett Vm-brons i USA.
Men en kall februaridag för 25 år sedan fick stjärnorna från dåvarande mästarna IFK Göteborg det betydligt svettigare än vad de förmodligen hade räknat med.
1996 är utan tvekan det hittills starkaste fotbollsåret i Uddevallas historia. Oddevold var klart för allsvenskan, Ljungskile skulle sensationellt ta sig dit senare samma år – men det var division 2-laget IFK Uddevalla som kom att leverera det årets första skräll.
I all allsvensk yra har den matchen nästan glömts bort och på platsen där den spelades är det nästan bara några belysningsstolpar som visar att där en gång utövats någon form av idrott.
Lördagen den 2
februari 1996 känns därför rätt långt borta när man idag vandrar över den gropiga ytan.
Då sprang det regerande svenska mästarlaget IFK Göteborg in på planen för det årets första gruppspelsmatch i svenska cupen inför några hundra väl påpälsade åskådare.
– Vilken laguppställning de hade.
Det finns ju inte ett lag i allsvenskan idag som är i närheten av samma meriter om man betänker var de hade varit, var de var och vart de tog vägen sedan, säger dåvarande spelande IFK Uddevalla-tränaren Torbjörn Johansson.
Han rabblar enkelt upp Vm-spelarna som klev ur klubbussen och ut på det stenhårda underlaget.
– Thomas Ravelli, Håkan Mild, Mikael Nilsson, Jesper Blomqvist,
Men kunde de leverera en kall februaridag på Fridhem?
– Haha, ja det var kanske till och med värre än en kall, regnig kväll i Stoke, säger Johansson om omskrivningen av det klassiska engelska fotbollsuttrycket.
IFK Uddevalla – som kom till spel med ett ganska oprövat gäng – var för sin del inte särskilt förberett.
– Det var vår första träningsmatch för säsongen, och det mot ett hyggligt motstånd, säger Torbjörn Johansson.
– Våra killar var nog ändå betydligt mer motiverade än vad Blåvitts spelare var på Fridhem där det alltid blåste och där det den här dagen också var riktigt kallt.
Uddevalla hade varit uppe i division 1 några säsonger tidigare, men större delen av den truppen var inför 1996 närmast helt skingrad.
– Det var en hel del yngre killar. Några i truppen, Andreas Kristoffersson och Mattias Molin gick vidare till spel i högre divisioner annars stannade nog de flesta i lokalserierna, i den mån de fortsatte.
Fridhem bjöd på en annan miljö än Camp Nou och Old Trafford och troligen fanns det också ett mått av underskattning med i bilden – för redan efter fyra minuter hade division 2-laget IFK Uddevalla tagit ledningen genom Ulrik Johansson, nyförvärvet från Strömstad.
Torbjörn Johansson och
hans tränarkollega Tony Fylksjö visste att mycket kan hända i cupen. Nio år tidigare hade de varit med om att med Oddevold skicka ut just IFK Göteborg, då nyblivna Uefacupmästare, efter en 4–2-seger på Rimnersvallen.
– Att slå den upplagan av Blåvitt inför 6 000 på Rimnersvallen var väl en större upplevelse, men att
”
Det finns ju inte ett lag i allsvenskan i dag som är i närheten av samma meriter
tidigare tränare IFK Uddevalla
klara 1–1 mot Blåvitt med det unga och orutinerade laget vi hade med IFK Uddevalla är faktiskt en större bedrift, säger Torbjörn Johansson.
Det kunde blivit ännu bättre. Sedan Göteborgs Niclas Alexandersson missat en straff uppstod ytterligare en straffsituation när