Han hittade meningen med ett liv på landet
Författaren David Jonstad trivdes inte i stan, utan bestämde sig för att följa sina drömmar och flytta till landet. Det blev både som han hade tänkt – och precis tvärtom. Efter sex år känner han att familjen har landat.
David Jonstad bodde i en lägenhet i Stockholm med sin sambo Sofia Billvik, men de längtade till landsbygden. Det tog dock år av skissande på visionen innan drömmen kunde förverkligas.
– Det var en noggrann process på detaljnivå. Vilken typ av liv vill vi ha? Hur skulle platsen vi skulle bo på se ut? berättar han.
Paret ville kunna leva av jorden så långt det gick. De ville ha djur, men också vara en del av ett socialt sammanhang. Alltså skulle inte gården ligga för ensligt. Ett tredje önskemål var att sänka kostnaderna och ha mindre behov av att lönearbeta.
De drog en radie på 25 mil runt Stockholm – längre än så ville de inte flytta med tanke på familj och vänner – och började titta på gårdar. Sökningen smalnade av till Dalarna, dit Sofias bror redan hade flyttat, och 2015 gick flyttlasset till Stora Skedvi socken i Dalarna. Då hade paret en tvååring och en liten bebis.
– Det är en liten, nästan Pettsson-lik, gård med många små faluröda byggnader. Ett bostadshus, en snickarbod, ett hönshus, en liten lada och så vidare. Vi har totalt fem hektar mark och våra djur är närvarande överallt, säger David Jonstad.
Att flytta från stan, i synnerhet från Stockholm, har blivit vanligare, och under år 2020 – när pandemin innebar att fler människor kunde jobba på distans – blev huvudstaden 6 777 människor fattigare, enligt Statistiska centralbyråns statistik. Den normala befolkningsminskningen är annars mellan 2 000 och 3 000 personer.
I Stockholm jobbade David som journalist, föreläste och skrev böcker. Det gör han fortfarande, och nyligen släpptes hans nya bok ”Meningen med landet – Min väg till ett jordat liv”. I den vill han ge en ärlig redogörelse om hur det är att byta livsstil.
– Vi flyttade hit med ett helt bagage av drömmar, och åtminstone jag insåg nog inte hur stort jobb det är att bygga upp ett liv på ett nytt ställe. Särskilt om man har ambitioner att skapa ett självhushåll, säger David.
Han erkänner att de inte riktigt hade tänkt på att de måste hinna med både sig själva och två små barn, förverkliga alla projekt, ta hand om djuren, lära sig allt som gården kräver och dessutom lära känna människorna i området.
– Det blev en väldigt stressig tillvaro i början, vilket ju är lite ironiskt. Till slut kände vi båda: ”Vänta lite, vad håller vi på med?”.
Lösningen blev att backa lite, och i dag säger David Jonstad att de hade kunnat skynda långsammare, sänka ambitionsnivån och ta en sak i taget.
– Men att det blev som det blev var ändå nyttigt. Jag insåg att detta inte bara var en praktisk utan också en mental omställning. Jag hade inte lyckats frigöra mig från den här idén om att vi måste prestera som de flesta av oss är marinerade i.
I början fanns också en osäkerhet om den lilla gården var slutstationen eller bara ett steg på vägen. Men efter de tuffa etableringsåren känner sig familjen rotad. Det faluröda huset om 75 kvadratmeter har redan fått en större betydelse än lägenheten i staden hade.
– Allt blir liksom mer konkret här. Vi tar ner ett träd, hugger veden och eldar i kakelugnen för att huset ska bli varmt. I stan slog jag på elementet, men fattade nog aldrig riktigt var värmen kom ifrån.
Ett kommande projekt blir troligen att bygga ut så att barnen får var sitt rum och David ett litet kontor. Både Sofia och David jobbar, men mindre än förr – kostnaderna för att få familjelivet att gå runt har sjunkit.
– Konsumtion spelar en mindre roll i våra liv. På landet går folk runt i funktionsplagg, i stan där många jobbar på kontor råder andra ideal. Jag ser det som något gott, att statusmarkörer spelar mindre roll här.
”
Vi flyttade hit med ett helt bagage av drömmar, och åtminstone jag insåg nog inte hur stort jobb det är att bygga upp ett liv på ett nytt ställe. Särskilt om man har ambitioner att skapa ett självhushåll.
David Jonstad
Han har inte ångrat flytten och anar att många bär på liknande drömmar. Kanske passar inte livet på landet alla, men absolut fler än de som faktiskt bor där, tror han, och hoppas att han kan inspirera andra att se att drömmen inte är ouppnåelig.
– I min bok har jag velat skriva ärligt, om det härliga och idylliska men också om de tuffa bitarna där man får kämpa för att uppnå det man vill. Jag tror att det är bra, så att man inte blir besviken om man flyttar och det inte blir som i Mandelmanns i tv från dag ett