Lars Bäckström: Vi måste se pensionärerna som en tillgång i samhället

Något som var i oordning kallades förr polsk riksdag Nu tycks oordningen breda ut sig i Sverige. Det gäller också i riksdagen. Så sent som till valet 2018 fanns två stabila politiska block. Nu råder andra tider. 1994 fick vi ett nytt pensionssystem som skulle vara tryggt. Fem partier i en arbetsgrupp skulle garantera stabiliteten.

Finanspolitiska rådet, ett expertorgan tillsatt av regeringen, konstaterade nyligen i en rapport att Sveriges pensionärer har det bra ekonomiskt. Eftersom de är experter har de säkert statistiskt sett rätt. Men det är problemet med en del ekonomer. De glömmer ibland människorna, individen för statistiken. Jag vet att de som får pension efter det gamla Atp-systemet ofta har det hyfsat bra. De som sparat och haft kollektivavtal kan ha det ekonomiskt tryggt. Att andra har det bra, är inte till någon hjälp för alla som har det knapert, tvärtom. De många pensionärer som har det ekonomiskt svårt är ofta kvinnor som haft låg lön och som tvingats jobba deltid.

Förre statsministern, Göran Persson har sagt: Det nya pensionssystemet är bra, men det ger för låga pensioner. Det skulle inte behöva vara så, för pensionssystemet ger nu stora överskott. Det finns en broms vid sämre tider. Det borde också finnas en gas vid överskott.

I höstas gjorde regeringen, upp med V om bättre villkor för pensionärer med låg pension. I våras svarade den moderatledda oppositionen med förslag om höjd pension och sänkt skatt. Oppositionens förslag var dyrare och gav förstärkningar också till de med högre pensioner. Regeringens förslag innebar mer till de som har lägst pensioner.

I måndags gjorde C upp med regeringen samt MP och V. Onsdag 15 juni ska riksdagen ta beslut. När detta skrivs vet ingen hur det går. Riksdagens regler kan stoppa den nya kompromissen. Det kan ses som ”paragrafrytteri”, men poängen med riksdagsordningen är att den ska ge tid för samma beredning av alla förslag.

Pensionssystemet bör ge en grundtrygghet för alla. Systemet bör samtidigt ge extra till de som jobbat länge också de som haft låg lön. Det är detta som är den stora knuten i den aktuella striden.

Det finns en enkel lösning. Alla löntagare betalar egenavgift för pension med 7 procent. Samtidigt ger staten sänkt skatt med samma summa. Om staten tar bort avgiften får varje pensionär pension på hela sin lön. Staten kan höja arbetsgivaravgiften med samma summa, plus 1,29 procentenheter. Den allmänna löneavgiften kan sänkas med motsvarande belopp. Då skulle alla pensionärer med en gång få en rejäl höjning.

Men pensionen är inte allt. När vi blir äldre kan vi behöva mera stöd hemma. Det är dock inte ok, att varje dag få besök av nya okända, som rusar in några minuter. Det är förnedrande för båda parter. En gång sjöngs, häften av alla som finns är kvinns. Könsdiskrimineringen håller på att brytas. Men diskriminering med stigande ålder den växer. Hur många + 65 kommer att finnas på valbar plats i höstens val? Hur många +75 kommer att finnas på listorna?

Och de äldre blir allt fler. Ibland ses de närmast som ett hot mot den ekonomiska stabiliteten. En tidigare finansminister talade om köttberget. Vi vill se nya svenskar som en tillgång. Det är bra. Då bör vi också se, gamla svenskar som en tillgång för vår gemensamma välfärd. Vi borde inte bara tala om höjd pensionsålder som ett ekonomiskt tvång. Mera tala om att ta tillvara och stimulera fler till att efter ork arbeta och bidra till vårt gemensammas bästa. Att börja se varje människa, även efter 65 som en tillgång.