Fakta: Boken ”Min son Love”
Min son Love är en berättelse författad av en pappa som har förlorat sitt barn. På ett närvarande och kärleksfullt vis berättar han om sina erfarenheter, sina reflektioner och om vad som ledde fram till ögonblicket då han inte längre hade sin son i livet. Men framför allt är det en berättelse om odödlig kärlek, om vikten av att prata om sina upplevelser och om att bryta stigmat och tystnaden. Även om jag högmodigt säger att jag känner Love bäst så förstår jag att jag inte ens jag känner honom. Det finns andra pusselbitar, som kanske dyker upp. Men jag tänker att jag gör möjligheterna större för en rättvis bedömning av Loves liv.
När GP träffar Örjan vandrar han runt i Björkekärr där Love bodde. Han besöker platsen där självmordsförsöket ägde rum. Allt för att få vara så nära sin son som möjligt. Örjan berättar att han aldrig varit närmare sin son än nu och att de glada tankarna om Love ofta väger över de negativa.
– Om vi nu ska snacka om sorg så balanserar jag mellan känsla och tanke. Vi har kanske pratat lite för mycket om tanke för att inte hamna i det känslomässiga diket. Men det finns dagar som har varit riktigt jobbiga. Det blir som en käftsmäll när man inte är med på det. Man går ner på den varje gång. Då gör det väldigt ont.
Hur har du förändrats som människa?
– Jag tror att jag i grunden har blivit en bättre människa. Och det är ju bra. Det var ett jävligt högt pris bara.
Innan Love valde att avsluta sitt liv så skrev han ett brev. Ett brev som innehöll mycket – men inte svaret på ”varför?”. Han skrev bland annat att han hade mått dåligt under en längre tid och att ”det var dags nu”.
En av meningarna som Love skrev fick Örjan att verkligen bestämma sig för att skriva boken.
– Han skrev: ”När ni tänker på mig, tänk på de ljusa minnena”. Det är huvudsyftet – att han ska få leva vidare.