”Jag umgås hellre med djur än med människor”

Språket är Aase Bergs verktyg för att förstå världen. I sina böcker fångar hon både passionerad kärlek och smutsigt fulspel – både på familj- och samhällsnivå. Själv trivs hon bäst med djur.

Träden står i blom och försommaren har exploderat i grönska och dofter. Författaren och litteraturkritikern Aase Berg befinner sig på den småländska landsbygden och under vårt samtal hörs koltrasten flöjta i bakgrunden.

Sedan ett år tillbaka delar hon och hennes man Fredrik Sjöberg sin tid mellan lägenheten i Stockholm och ett timmerhus från 1700talet i byn Lofta norr om Gamleby.

Trakterna är obekanta för Aase Berg – hon känner sig egentligen mer hemma i kargare landskap.

– Det har att göra med mitt norska påbrå. Naturen norrut känns mer begriplig för mig på något sätt.

Hennes pappa var norrman och sommarloven i släktens hytte har satt sina spår. Även om mammans familj är ”urstockholmare” och Aase är född och uppvuxen i Tensta i Stockholm bodde hon som vuxen under många år Hälsingland.

Att hon skulle bli författare fanns inte på kartan, berättar hon. I miljonprogramsförorten förekom inga kulturarbetare.

– Det var en ganska brutal stämning där, redan på den tiden. Men jag upptäckte skrivandet tidigt och språket blev mitt sätt att nyansera världen jag levde i.

Aase Berg debuterade med diktsamlingen ”Hos rådjur” 1997. Sedan dess har det blivit åtta diktsamlingar, bland annat Augustnominerade ”Forsla fett” 2002. Ungdomsboken ”Människoätande människor i Märsta” kom 2009 och essäboken ”Glädjehuset Sverige” 2017, den senare skriven tillsammans med Niklas Wahllöf.

Både poesin och essäerna handlar ofta om moderskap, djur och motstånd. Aase Berg stryker sällan medhårs. Men hennes texter är också väldigt roliga.

2019 kom hennes första roman, ”Haggan”, som fick stor uppmärksamhet och blev hennes genombrott för den bredare publiken. Förra året kom roman nummer två, ”En uppblåst liten fittas memoarer” – ett slags parodi på självgoda levnadsteckningar.

I ”Haggan” löper ett ursinne genom texten, som både är en uppgörelse med tvåsamheten och det förljugna konsumtionssamhället.

– Den boken är väldigt renodlad. Jag brukar göra så när jag skriver prosa, jag hittar en känsla som jag går in i.

Nästa bok, ”Spöket”, är redan klar. Den handlar om djur och relationer och kommer i september. Tanken är att rikta sig till djurvänner, även om undertexten mest handlar om döden och ensamhet.

– Sedan ska jag ge ut en diktsamling. Det ska bli jättekul, jag har inte skrivit dikter på sju år.

För Aase Berg är arbetet alltid lustfyllt, även om hon