Kvinnorna flydde kriget – nu har de fått jobb i Uddevalla
Med hjälp av Anneli Lillmaa och Facebookgruppen ”Ukrainas vänner” fick Svitlana Khatsaiuk och Katja Gordenko jobb på Bohusgården som städare. Nu har hotellet anställt tre ukrainska kvinnor till. ”Vi har ett stort personalbehov inför sommaren”, säger Marlene Borbos på Bohusgården.
Med hjälp av Anneli Lillmaa från Ukrainas vänner i Uddevalla fick två ukrainska flyktingar jobb på Bohusgården. Det gick så bra att de anställde tre till. – Varje morgon vill jag gå till jobbet, säger Svitlana Khatsaiuk från västra Ukraina.
Det är en solig måndag i mitten av juni. På hotell och konferensanläggningen Bohusgården i Uddevalla råder full aktivitet. I receptionen är det fullt med folk som kommer med resväskor eller bara är på väg ut eller in. De är där på arbete eller semester, men de fem ukrainska kvinnorna fick ta sitt pick och pack och fly undan kriget. De kommer från olika ukrainska städer och med olika erfarenheter i bagaget, men nu arbetar de som städerskor på Bohusgården.
– Jag arbetade som teamleader på ett stort internet- och tv-leverantörsföretag i Ukraina. Det är totalt annorlunda från det här, men jag gillar det. Jag vet hur det funkar i ett team. De första veckorna var det fysiskt jobbigt eftersom jag inte var van vid det. Men nu funkar det, säger Svitlana Khatsaiuk från Ternopil i västra Ukraina.
Hon berömmer den vackra panoramavyn ut mot havet och tycker att det är en fantastisk plats att arbeta på.
– Det hjälper oss att lära oss svenska och det är stort att äntligen få en egen lön. Det är bra här och varje morgon vill jag gå till jobbet, säger hon.
Svitlana Khatsaiuk och Katja Gordenko var de första ukrainska flyktingarna som fick arbete på Bohusgården,
och det var Anneli Lillma från Facebookgruppen Ukrainas vänner i Uddevalla som hjälpte dem att hitta det. Och med mer än så. Katja och hennes dotter kom med Rotarybussar från Polen.
– Anneli väntade på båten i Sverige och följde med. Sedan hjälpte hon alla med boende hos olika familjer. Anneli hittade ett litet hus till mig och min dotter, säger Katja Gordenko från Kropivnitsky i centrala Ukraina där hon jobbade som förskolelärare.
Anneli Lillmaa är en av de som startade Facebookgruppen Ukrainas vänner i Uddevalla efter Rysslands invasion av Ukraina den 24 februari. Där har de sammankallat till demonstrationer och idogt efterlyst boenden, jobb och barnskor. Sedan har Anneli Lillmaa hjälpt flera ukrainare att fixa allt från bankkonton och barnomsorg till hur man söker dagpeng från Migrationsverket.
– Vi ville nå ut till flera, så vi startade Facebookgruppen. Sedan tänkte vi att vi kan inte stoppa kriget, vi kan bara visa var vi står. Men vad gör vi praktiskt? Vad gör vi när flyktingarna från kriget börjar komma? Vi märkte att de ville jobba. Då började vi att söka jobb till dem, säger Anneli Lillmaa.
Hon själv kommer från Estland men har bott i Sverige i över 20 år.
– Hotet från Ryssland hänger ju även över Estland hela tiden. Vi har varit under ockupation och vi vill inte dit igen, säger Anneli Lillmaa.
Hon har tagit reda på vad som gäller från Skatteverket och Migrationsverket och informerat både arbetsgivare hon ringt runt till och ukrainare som vill jobba om vad som gäller. Det var så hon fixade jobb på Bohusgården och där var de snabbt med på noterna.
– Eftersom vi har ett stort personalbehov inför sommaren så kunde jag erbjuda arbete, säger Marlene Borbos, hotelldirektör på Bohusgården.
"Vi förstår att det är svårt att få jobb. Men pengarna vi får från Migrationsverket räcker inte. Marta Hydym
Det visade sig fungera så bra att hon anställde tre kvinnor till.
– Ja absolut. De här kvinnorna är ju motiverade och vill jobba. De vill skapa sig en vardag och kunna försörja sig och sin familj så klart. Och
det underlättar att det är några som kan prata engelska så att de kan hjälpa till med kommunikationen, säger hon.
Tamara Vodyanitskay är en av dem. Hon har studerat engelska på universitetet.
– Jag fortsatte att studera via internet när jag kom hit och tog min examen i fredags, säger Tamara Vodyanitskay.
Nu jobbar både hon och hennes mamma Albina Vodyanitskay på Bohusgården. De kommer från Charkiv vid ryska gränsen, en stad där ryska attacker har dödat och skadat hundratals civila och där Amnesty International anklagar Ryssland för krigsbrott.
– Min pappa är kvar i Charkiv med min farmor. Det känns jobbigt. Vi är väldigt nervösa, säger Tamara Vodyanitskay.
Marta Hydym, från Lviv västra Ukraina där hon arbetade med marknadsföring, håller med.
– Ja, vi pratar med våra familjer varje dag, säger hon.
I hotellkorridoren på Bohusgården hämtar de dammsugare och annat städmaterial från en städskrubb och går in i rummen. Där dammar de, bäddar sängarna och dammsuger snabbt och effektivt. Hur det blir i framtiden vet de inte, men de är glada över att ha fått jobb.
– Det var väldigt viktigt för oss att få jobb nu när det är krig i Ukraina. Vi kan inte svenska och vi förstår att det är svårt att få jobb. Men pengarna vi får från Migrationsverket räcker inte. Vi ukrainare får inte samma status som flyktingar, vi får inte samma möjlighet att läsa svenska, säger Albina Vodyanitskay som arbetade som universitetsbibliotekarie i Ukraina.
Egentligen längtar de tillbaka, men om och när kriget tar slut vet ingen.
– Mamma kanske vill tillbaka, men vi som är lite yngre kanske vill stanna längre för att arbeta och studera, för vi förstår att även om kriget tar slut kommer det att vara svårt, säger Tamara Vodyanitskay.
– För de som har barn är det svårt. Men vi älskar alla vårt land och vi har vår släkt och våra vänner där. Det var stressigt att komma hit. En del fick depressioner och Anneli gjorde mer och mer för oss. Om vi inte hade Anneli skulle det bli svårt, säger Albina Vodyanitskay.
– Hon hjälpte oss att få en lägenhet och hon hjälpte oss att få det här jobbet, säger Tamara Vodyanitskay.
Svitlana Khatsaiuk har inte bara fått hjälp av Anneli Lillmaa att få jobb, utan bor även hemma hos henne med sin sjuårige son Sacha.
– Jag är så glad över Anneli. Hon är min familj, min syster, min mamma. Jag vet inte vad jag hade gjort utan henne, säger Svitlana Khatsaiuk.
Dessutom hjälper hon till i det ideella arbetet med Ukrainas vänner i Uddevalla. I vardagsrummet står flera papperspåsar med kläder som folk har skänkt.
– Jag hjälper Anneli att översätta. Ibland ropar hon på mig klockan tio på kvällen och ber mig översätta. Som när ett barn hade ont i magen, säger hon.
De fem kvinnorna på Bohusgården är inte de enda som har fått hjälp att få jobb. Nyligen fick två ukrainska svetsare jobb på Volvo Bussar i
Uddevalla efter att Anneli Lillmaa hade sett en jobbannons. Två bakar pizza på Daftö resort och senast i måndags var det tre som fick städjobb i Sotenäs.
– Nästan alla vuxna ukrainare som har kommit till Uddevalla har fått jobb. Det är mycket snickare, målare och städjobb. En värdfamilj har fixat jobb till tre unga tjejer på Tanumstrand. Så nu jobbar de och bor där. De som har svårast att få jobb är mammor med många barn som har svårt att hitta barnomsorg, säger Anneli Lillmaa.
Hur fixar du själv det här, du jobbar ju heltid?
– Jag är en doer som kan få saker gjorda. Jag har gjort den här resan själv när jag kom till Sverige från Estland. Jag kunde inte språket men var tvungen att hitta jobb som de som kommer från Ukraina nu får göra, säger hon.