Gabriellas historia om förtvivlan fick mig att gråta
En artikel i Dagens Nyheter den 13 juni handlade om en flickas insats som räddade livet på en ung man som ville ta sitt liv framför ett tåg. Det fick mig, gamle gubbe, att gråta. Hennes, Gabriella Antonics, förhistoria visar vad Sverige har utvecklats till. Gabriella Antonic, 15 år, hade sökt hjälp för självskadebeteende och självmordstankar och en allt större förtvivlan, hon mötte en vård utan kontinuitet och behandlare som inte verkade samarbeta. Hon hänvisades runt och fick berätta sin historia gång på gång, ingen gav intryck att förstå allvaret i hennes situation.
Vårt land präglas av självupptagenhet där var och en ska sköta sitt. Vi förstår inte längre värdet av samarbete, att ta hänsyn, hjälpa varandra och att insatser inte måste förvandlas till en ekonomisk vinst. Följderna av detta nya sätt att forma det svenska samhället framkommer av den efterkommande artikeln. Tydligt ser man vem som får betala priset. Barn och ungdomar med ett ökande antal självmord och psykisk ohälsa. Den nation vi skapat där det går att tjäna pengar på mänskligt lidande och hjälpbehov (sjukvård och omvårdnad), kunskapssökande (skola), få ett ställe att bo (bostadsmarknaden) har varit förödande och särskilt för landets unga invånare. Tron att allt kan bli bra igen med mer privatisering, fler poliser och hårdare straff är att inte se eländets upphov. Att lappa på och fortsätta med ett misslyckat system gör det bara värre och ännu fler unga människor kommer att få men för livet.
Vi måste på något sätt börja handla och agera annorlunda. Det kräver samarbete och inte det motsatta som vi ser idag, där politiken går ut på att motarbeta goda idéer bara för att de kommer från fel håll. Sluta leta syndabockar (utlandsfödda). Människor är ganska lika oberoende hur de ser ut. Se till att samhällets pengar gör reell nytta och inte hamnar hos några få som ser som sin viktigaste uppgift att få pengar att växa av sig själva. Ta till vara skattesystemet för att skapa rättvisa.
Till sist tro inte att vi kan bortse från vad klimatförändringarna medför. Mer och ny teknik är ingen lösning. Vårt sätt att nyttja vår gemensamma värld måste ändras. Möjligheten finns nu när vi förstår att vårt nuvarande samhälle skapar fler och fler unga förlorare. Att då inte också ha med den ödestyngda klimatfrågan är absolut nödvändigt. Vi har förutsättningarna både inom landet och genom att se vad andra länder har gjort eller gör och inte hela tiden tro att vi, det vill säga Sverige är bäst. Vi har två stora misslyckanden bakom oss som: Tsunamikatastrofen och covidpandemin och hur vi hanterade detta. Ledstjärnan var enligt det gamla skämtet ”Det är inte mitt bord”. Att hela tiden skylla på någon annan. Vi har tidigare skapat ett gott samhälle och vi ska göra det igen.
Ole Borch