”Våra vittnesmål har äntligen fått ett hem”
Nu öppnar Sveriges museum om Förintelsen där svenska överlevande med hjälp av avancerad teknik svarar på besökarnas direkta frågor. Tobias Rawet, 86, är enormt lättad över att hans vittnesmål är förevigat och tillgängligt för alla.
Förintelsen har en självklar plats även i Sveriges historia, framhåller museichefen Katherine Hauptman. Så är det nya Förintelsemuseet också en del av Statens historiska museer och ska belysa Sveriges roll under andra världskriget – förhållandet till Nazityskland men också individer som genomförde räddningsauktioner.
– Det är en ganska stor sak att öppna ett museum som kanske ska bli lika stort och traditionellt som Historiska museet. Vi firar inte att vi gjort en massa saker, men att vi nu kavlar upp ärmarna, säger Katherine Hauptman, som tror att det kommer att ta mellan fem och åtta år att bygga upp den färdiga institutionen som också ska bedriva forskning.
Än så länge är museet framför allt digitalt, men hemsidan kommer även fortsättningsvis att vara central för att nå ut i hela landet. I centrum både på webben och i nuvarande utrymme på Historiska museet i Stockholm står de Förintelseöverlevande som kom till Sverige.
Idén att starta ett museum kom från en av dem, Max Safir, som vände sig till dåvarande statsministern Stefan Löfven (S). Under decennier har de överlevande tagit ett eget privat ansvar för att föra fram sina berättelser, men nu kan två av dem, Tobias Rawet och Elisabeth Citrom, tack vara avancerad Ai-teknik möta besökare digitalt, förhoppningsvis för all framtid.
1992 fanns 50 Förintelseöverlevande som föreläste på svenska skolor, nu är de tre eller fyra varav Tobias Rawet är en. Under 26 år har han föreläst om sin barndom i ghettot i Lodz och senare i koncentrationslägret i Ravensbrück.
”Hur var ditt liv före kriget?” frågar Jasmine Hansén, digital producent, den digitala skärmupplagan av Tobias Rawet.
– Jag kom ju till ghettot när jag var fyra år. Så jag har egentligen inga bilder från den tiden. Det enda minne jag har är när pappa drar mig i kälke i januari till ghettot, svarar han från skärmen.
Tillfrågad om ankomsten till Ravensbrück berättar han, bland annat, om den fruktansvärda syn som mötte barnen och deras mödrar efter den långa marschen dit: ett berg av kvinnolik var det första de såg när grindarna öppnades.
Den interaktiva videoupplagan av Tobias Rawet svarar på frågor med känsla, helt baserat på den veckolånga och enormt krävande inspelning som han genomförde 2020. Bakom tekniken – och inspelningarna – står USC Shoah Foundation i Los Angeles som efter USA och Sverige nu genomför liknade projekt i en rad olika länder. Tobias Rawet blev tillfrågad för sju år sedan. När inspelningen äntligen skulle börja hade han just fått en hjärtinfarkt och världen drabbats av en pandemi. Tillfrågad om han verkligen hade orken och kraften fanns bara ett svar: ”Jag gör det om det så blir det sista jag gör”.
– Jag är enormt lycklig över att det här verktyget finns där, våra vittnesmål har äntligen, äntligen fått ett hem. Jag tror att det här är enormt viktigt för oss överlevande, men jag tror att det är ännu viktigare att det finns här för Sverige, säger han nu.
Även morsdagskortet som han gav sin mor i ghettot har äntligen fått sin plats, tycker han. Det ingår i en än så länge liten monterutställning på Historiska museet och Tobias Rawets berättelse om detta kort får de närvarande på pressvisningen att börja gråta.
Museet fortsätter nu med insamlandet av föremål och vittnesmål med anknytning till Förintelsens svenska historia. Hittills finns cirka 200 ”pågående ärenden” och fler ska det bli.
Var det färdiga museet ska ligga återstår att se. Enligt regeringens beslut blir det i Stockholm och Kathrine Hauptman hoppas på en ”märkesbyggnad”. I väntan på den får museet nästa vår sin rumsliga hemvist ovanpå Bonniers konsthall där en större utställning också öppnar då.