Samos och Patmos – två skilda världar
Stora och livliga Samos bjuder på variationsrikedom med grönska, historia, vandringsleder, eget vin och genuina byar. Över det lilla pilgrimsmålet Patmos vilar i stället religiös fridfullhet och en fläkt av exklusivitet. Genom en kort färjefärd är det lätt att få det bästa av båda öarna.
Varm vind i ansiktet och en kall Mythos-öl på bordet. Jag sitter på en taverna i den lilla bergsbyn Spatharaíoi på Samos med ett helt panorama framför mig: Närmast ser jag siluetterna av de egeiska öarna Fourni och Ikaria, strax bredvid Akri och Lipsi. I mitten en ö där något som ser ut som en riddarborg avtecknar sig i soldiset.
Vår guide George Chatzimichalis noterar min undrande blick.
– Det där är Patmos, vår heliga ö. Du ser det berömda Johannesklostret högst upp, säger han.
Motvilligt lämnar jag utsikten bakom mig och vi påbörjar vägen tillbaka, hem mot Pythagorion på sydsidan av Samos. Från högsta berget Kerkis topp på 1 400 meter sluttar skogsklädda branter ner mot kustens fiskebyar och ett turkost hav. Vägen passerar skummande grönska och ständigt skiftande landskap. Fruktträd och vinodlingar lutar sig över vägen.
Vi kommer fram lagom till middagen. Pythagorion är en småstad vars 4 000-åriga hamn kantas av inbjudande restauranger. Jag slår mig ner på Mermizeli och tar ett glas av Samos berömda Samiothaki-vin. Till det blir det en pasta med nygrillade jätteräkor.
Detta är Samos historiska hjärta och ett av öns två världsarv (det andra är templet Heraion). Under antiken var Pythagorion en av de största städerna i Grekland och omgavs av en 6,5 kilometer lång stadsmur. Inga större byggnader från antiken finns kvar ovan jord, bara ruiner och gamla pelare.
"På Samos finns stränder av olika slag, klart vatten, historia, genuina byar och gröna landskap.
Nästa dag börjar med en utflykt norrut. Jag ser rosa flamingor spatsera i Alyki-lagunen och i Psili Ammos är stranden lysande vit och så långgrund att det ser ut som att man kan vandra bort till Turkiet över Mykalesundet.
Lite senare kör vi till Vathy, huvudort på Samos. Staden klättrar på branta sidor kring en djup bukt. I det pampiga stadshuset tas jag emot av vänlige Giorgos Stantzos, borgmästaren på östra Samos.
– Under pandemin har folk på ön kommit varandra närmare. En viktig uppgift i dag är att återuppliva de små entreprenörernas verksamheter, säger han.
Ja, fullt fokus ligger återigen på turismen – bortåt 70 procent av befolkningen arbetar med turism i någon form här. Varför ska vi besökare då välja just Samos? frågar jag.
–Framför allt för mångsidigheten. På Samos finns stränder av olika slag, klart vatten, historia, genuina byar och gröna landskap, lämpliga att vandra i. Allt finns här! säger Giorgos Stantzos.
Samos är en perfekt bas för utfärder till andra öar. Och just Patmos, den heliga ön, vill jag se. Från Pythagorion tar det en dryg timmes färd genom den egeiska övärlden. Högt ovanför huvudorten Skála tronar den medeltida staden Chora och det tusenåriga Johannesklostret. Klostret är ett världsarv, liksom Apokalypsgrottan på ön.
Det känns som jag hamnat i en annan värld. Lika grön och frodig som Samos är, lika karg och naken är Patmos. Folklivet på Samos är utbytt mot stillhet. Till och med arkitekturen är annorlunda. Samos tegeltak och färgglada väggar syns inte till. På Patmos är alla hus vita och har platta takterrasser.
”Den mest idylliska platsen i Europa”, utnämnde Forbes Magazine Patmos till en gång. Ända sedan aposteln Johannes skrev Bibelns uppenbarelsebok inne i Apokalypsgrottan har ön varit ett pilgrimsmål för kristna och en plats för sinnesfrid och kontemplation. Trots endast 3000 bofasta finns här 365 kyrkor och flera mindre kloster.
Efter en vandring upp till Chora nästa morgon blir det grekiskt kaffe. Från kaféet ser man bokstavligen nästan hela ön. I Johannesklostret bor fortfarande munkar men det är samtidigt ett populärt turistmål. Klostret har ett historiskt museum och ett bibliotek med 13 000 medeltida böcker.
I de vita gränderna i Chora kan man gå runt i timmar och bara insupa stämningen. Det labyrintiska gatunätet leder till små torg med kaféer och bagerier.
Patmos är förstås mer än bara Chora. Som resmål har ön en viss exklusiv profil, vilket märks på de lyxiga boutiquerna i Skála och de relativt många gourmet-restaurangerna.
Patmos oregelbundna form gör att det finns minst 20 glest besökta vikar. Min favoritbukt blir snabbt Grikos Bay. Den är inte bara den kanske mest bildsköna, här finns också en mix av fina hotell, ett par bra tavernor och till och med en ekologisk vingård.
På hotellet Onar Patmos frågar jag vart jag ska gå för att hitta en strand att vara helt ifred på. Hotellvärden Stefano rycker på axlarna och svarar:
– Bara gå en bit. På Patmos kan du alltid hitta en egen strand.