Lägger skridskorna på hyllan – för bakningen
23-åriga Josefine Pagander är en av finalisterna i Årets konditor, men för att följa sin dröm får något annat stryka på foten. ”I år, med Årets konditor och allt, så känner jag att jag inte kommer kunna lägga ned den tiden på hockeyn som krävs för att prestera på topp”, säger hon.
Josefine Pagander från Gerlesborg är en av finalisterna i Årets konditor. För 23-åringen är det en dröm som går i uppfyllelse. Men det innebär också en stor omställning till hösten. Och det innebär att en annan dröm får stryka på foten. – Jag får lägga skridskorna på hyllan, åtminstone för nu, säger hon.
Redan 2020 vann Josefine Pagander SM för unga bagare. Sedan dess har det hänt en hel del i hennes liv. Bland annat har hon tilldelats en plats i det svenska konditorlandslaget, och nu är hon även en av fem finalister i Årets konditor som avgörs i höst.
Bohusläningen träffar Josefine i Fjällbacka, närmare bestämt i Setterlinds bageri. Där kommer hon att tillbringa sommaren som frilansande konditor. Och just
Fjällbacka är hemma för 23-åringen. Hon har nyligen flyttat tillbaka efter att ha bott i både Göteborg och Uppsala.
– Det känns så himla bra att vara hemma igen. Det är kul att det är just här jag får träna inför tävlingen i höst, säger Josefine Pagander.
Träningen inför alla de tävlingsmoment som ingår i Årets konditor är något hon kommer tillbringa många timmar med. I tävlingen ska det bakas tårtor, glassbakelser, chokladkakor och desserter. För att lyckas med alla moment krävs det såväl noggrann planering som millimeterprecision.
– Förutom bakning har det hittills varit mycket planerande i skissblock och att försöka visualisera hur allt ska se ut.
Årets konditor avgörs mellan den 11–12 november på bak- och chokladfestivalen på Stockholmsmässan.
Att hon skulle vara finalist i Årets konditor redan i år var egentligen ingenting som Josefine hade räknat med. Hon hade siktet inställt på att fortsätta samla på sig erfarenhet och att utvecklas.
– Tanken var väl att jag skulle söka om några år.
Men hon övertalades att skicka in en ansökan och tårtan hon levererade där föll juryn i smaken. Men det innebär också en annan stor förändring i livet. Sedan fyra års ålder har Josefine spelat ishocjey och sett rinken som en självklar del i vardagen. Karriären tog sin början i Munkedals BK, men de tre senaste säsongerna har hon tillbringat i Uppsalaklubben Almtuna IS.
– För mig handlar det om att jag måste känna att jag går in i något till hundra procent. Annars är det ingen idé.
Jag hade tankar på att lägga ned ishockeyn redan inför förra säsongen men Almtuna kom med en bra lösning så jag körde på. Men i år, med Årets konditor och allt, så känner jag att jag inte kommer kunna lägga ned den tiden på hockeyn som krävs för att prestera på topp. Jag får lägga skridskorna på hyllan, åtminstone för nu.
Med det sagt vill hon inte säga att ishockeykarriären är helt över.
– Nja, jag tror nog inte att jag spelat min sista match, säger hon med ett finurligt leende.
Att det var just bakning som skulle bli hennes kall i livet var inte någon självklarhet. Siktet hade hela tiden varit inställt på att bli hockeyproffs. Det var först när hon började gymnasiet som hon fick upp ögonen för bakning. Gymnasietiden tillbringades på Agneberg där hon läste bageri- och konditorlinjen.
– Jag kan inte påstå att jag bakade särskilt mycket som liten. Det var först på gymnasiet som jag upptäckte hur kul det var. Sen har det blivit allt svårare att kombinera
” Det handlar alltid om att utvecklas, oavsett om det kommer till träning, yrket eller tävlandet.
bakningen med hockeyn, det har inte på något sätt varit optimalt.
Att helt släppa sporten hon älskar har varit svårt, mycket eftersom hon älskar att tävla. Däremot går det ju att tävla även i bakning.
– Jag har alltid varit en tävlingsmänniska, konstaterar hon med ett skratt.
Genom bakningen får hon även utlopp för sin kreativitet. Josefine lyser upp när hon berättar om känslan hon får av att baka och skapa. För henne är det inte bara ett jobb – utan också ett nöje.
– Det blir aldrig tråkigt. Det går att variera sig hela tiden och hitta på nya saker. Bröllopstårtor och moussetårtor har alltid varit något bland det roligaste att baka. Men på senare tid har jag även fått upp ögonen för glassbakelser, säger hon och konstaterar samtidigt att det inte längre är superkul att rulla vanliga chokladbollar.
Trots finalplatsen i Årets konditor och att hon har en plats i det svenska konditorlandslaget säger Josefine Pagander att hon fortfarande har massor kvar att lära.
– Du blir aldrig fullärd. I slutet av mars var hon i Paris och bevittnade när det svenska konditorlandslaget, med Kalle Bengtsson och Fredrik Borgskog i spetsen, säkrade silver i konditor-em. För Josefines del handlade det om att se och lära, och hon menar att det är lärdomar hon kan ta med sig in när hon själv ska tävla i höst.
– Det var en jätteresa att få vara med om. Jag är fortfarande ung, men att få chansen att se hur Kalle och Fredrik förberedde sig och arbetade genom tävlingen är ovärderligt, säger hon.
Konkurrensen i Årets konditor beskriver hon som extremt tuff. Samtidigt känner hon sig trygg i sin egen planering och menar att hon måste fokusera på sig själv. För även om hon ställs mot fyra duktiga motståndare så handlar det hela tiden om att utvecklas menar hon.
– Det handlar alltid om att utvecklas, oavsett om det kommer till träning, yrket eller tävlandet. Jag gillar att kunna något i dag som jag inte kunde i går, säger hon och beskriver just själva utvecklingen som sin stora drivkraft.
Att vara hemma i Fjällbacka igen menar Josefine blir som ett andningshål. Bohuslän och Västkusten är hemma för 23-åringen. Det är ett par år sedan hon senast tillbringade en sommar här och i Setterlinds bageri. Det hektiska liv hon levt har till viss del påverkat privatlivet.
– Jag har fått göra uppoffringar för att kunna satsa på både bakandet och hockeyn. Det klart att det inte alltid funnits den tiden över till vänner och relationer som jag önskat, säger hon och tystnar en stund innan hon fortsätter:
– Men samtidigt har jag vänner som förstår varför det är som det är och det är jätteskönt.
I framtiden hoppas Josefine att hon själv ska kunna öppna upp ett konditori i Fjällbacka.
– Det hade varit jättekul. Jag tänker att det ska bli som ett komplement till Setterlinds.
Exakt vad hon kommer att presentera för juryn i höst är än så länge hemligt. Men hon står kvar på bageriet de flesta kvällar och tränar på det hon tänker presentera. Och visst händer det att hon kan hon känna frustration när det inte riktigt blir som hon tänkt sig.
– Jag kan bli väldigt frustrerad, säger hon och skrattar innan hon fortsätter:
– Men är det någon gång jag ska göra misstagen så är det ju nu. Det är då jag lär mig. Jag försöker hela tiden ha det i bakhuvudet.