Alla vill ha personalen som inte finns till BUP
Det är ett hårt tryck på psykiatrin. I Västra Götaland konkurrerar man med sig själv när många verksamheter vill anställa personal med psykiatrikompetens.
Trycket på Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) ökar. Enligt Sveriges kommuner och regioner (SKR) har antalet barn i behov av hjälp från BUP ökat med 14 procent sedan 2017. Under år 2021 genomfördes 160 000 fler besök än för fem år sedan. Utvecklingen startade redan före pandemin.
– Jag tror att det är dagens samhälle och vårt sätt att leva som har ökat på det här. Vi lever i en stressig miljö och det finns också krav i dag på att man ska vara social och hantera mycket information, det är svårt för en del barn, säger Ing-marie Wieselgren, psykiatrisamordnare på SKR till TT (22 maj).
I Västra Götaland väntar 1450 ungdomar i kö till behandling berättade politikern Håkan Lösnitz (SD) när han ställde en frågan om tillgängligheten till BUP på ett regionfullmäktige i maj månad. Han var inte ensam om att bekymra sig över psykiatrin. Annica Erlandsson (S) ställde också en fråga om psykiatrin i Fyrbodal till Nu-sjukvårdens ordförande Peter Heie (C). Bland annat var hon bekymrad över stängningen av BUP i Strömstad, vilket leder till långa resor för patienterna. Det är inte bara i Strömstad som läget är ansträngt. Under det senaste året har det rapporterats att det saknas omkring 50 tjänster i Göteborgsområdet inom psykiatrin. BUP i Skaraborg har meddelat regionledningen att organisationen inte klarar att uppfylla regionens krav på verksamheten.
Heie konstaterade att den kvalificerade personalen helt enkelt inte räcker till. Det finns för få läkare, psykologer, sjuksköterskor med mera. Dessutom konkurrerar de olika verksamheterna inom regionen med varandra. Vårdcentraler som har fått ett utökat ansvar för ungas psykiska hälsa har rekryterat personal från psykiatrin. Regionen spelar alltså ett nollsummespel med den personal som är hett eftertraktad.
Lösnitz menade att regionens upphandling av privata aktörer för utredningar har varit lyckad. Varför inte upphandla även behandlingar, frågade han Pär Lundqvist (L). Svaret från Lundqvist var att utredningar är relativt korta, behandlingar kan vara på mycket lång sikt. Det skadar vårdens kontinuitet med att upphandla psykiatrisk behandling med jämna mellanrum.
Hur regionen ska bäst organisera
"Med detta följer också långa avstånd för barn och deras föräldrar
de knappa resurserna är en svår fråga. För några år sedan skapades Neuropsykatriskt centrum inom Nu-sjukvården för att ta hand om barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Den ursprungliga beräkningen var att patientgruppen var omkring 200 personer, i verkligheten var det omkring det tredubbla, enligt uppgifter till Bohusläningen. Det säger något om vilken arbetsbelastning som personalen får utstå och varför så många vittnar om att det är svårt att få tid och kontakt. I vintras fick verksamheten organiseras om, men informationen om detta till barn och föräldrar lämnade övrigt att önska, vilket har påpekats på insändarplats i TTELA (15 februari).
Peter Heie berättade att det inte är aktuellt att stänga fler mottagningar, men de som finns måste vara ”robusta”. Med andra ord är det viss centralisering som gäller för att göra verksamheterna mindre känsliga för sjukfrånvaro till exempel. Med detta följer också långa avstånd för barn och deras föräldrar.
Sveriges Radio rapporterar (20 juni) att en fjärdedel av klagomålen till landets patientnämnder och Inspektionen för vård och omsorg gällde långa väntetider till BUP. Ing-marie Wieselgren berättar att över sex procent (!) av landets barn faktiskt fick besök inom BUP förra året. Även hon konstaterar att personalen inte räcker till för att alla ska kunna få vård snabbt.
Hennes lösning är den som Västra Götalandsregionen började tillämpa mars: En väg in. Genom telefonkontakt (eller chatt som barnen uppskattar) ska vårdpersonal snabbt kunna avgöra om barnen har lätta eller svåra problem och se till att de akuta ärendena inte fastnar i en remisskö. Förhoppningsvis kan detta arbetssätt bidra till att fler unga får adekvat vård på rätt nivå. På lång sikt behövs det både utbildas och anställas fler inom den psykiatriska vården. Mer personal löser dock inte problemet som Wieselgren nämner med stress i samhället och ökade sociala krav. Det ansvaret får vi alla vuxna ta på oss, att skapa ett samhälle där barn kan uppleva trygghet och framtidstro.