Guldpalmsvinnaren är ett konstant nervkittlande drama
Fritt fall Regi: Justine Triet
Med: Sandra Hüller, Swann Arlaud, Milo Machado Graner, Samuel Theis, Jehnny Beth mfl
Frankrike, 2023 (150 min)
****
Att Sandra Hüllert är en enastående skådespelerska vet alla som sett henne förlora självkontrollen i den mörka komedin ”Min pappa Toni Erdman”.
I Guldpalms-vinnaren ”Fritt fall” syns hon som den uppburna författaren Sandra Voyter, som skriver romaner inspirerade av det självupplevda. I filmens inledning blir hon intervjuad av en litteraturstudent, som ställer seriösa frågor. Själv vill författaren inget hellre än bolla tillbaka frågorna, och osäkra situationen, medan hon roat smuttar på ett glas rött.
Vi befinner oss i en alpstuga i Frankrike, och snart bryts friden. Från övervåningen dånar en påfrestande tolkning av 50 cents ”P.I.M.P.” i calypso-takt. Sandras svartsjuke make har satt på låten på repeat, på en volym som överröstar intervjuaren och omöjliggör bandinspelningen.
Studenten ger upp och åker sin väg. Parets 10-årige son, som förlorat synen efter en trafikolycka, ger sig strax ut på en promenad med hunden.
När han kommer tillbaka finner han sin pappa död i snön.
Det är upptakten till ett makalöst rättegångsdrama – som allt mer kommer att handla om ett krackelerande äktenskap. Berättelsen framstår som en sylvass modern variant av Bergmans ”Scener ur ett äktenskap”. Frågor om makt och balans i parrelationen gestaltas mästerligt: Hur den enes anspråk på självförverkligande riskerar att kväva den andre. Vems behov är det egentligen som dominerar i familjen, och vem måste anpassa sig? Dessa subtila villkor, ofta så svåra att verbalisera, lyfts skoningslöst fram i ljuset. Resultatet blir enastående, därtill konstant nervkittlande – som en thriller.
Kroppen har fallit från hög höjd och skadorna gör att brott inte kan uteslutas. Snart står Sandra åtalad för mord på sin make. Såväl media som åklagaren drar paralleller mellan verklighetens tragiska händelseförlopp och innehållet i hennes romaner.
Fakta och fiktion grumlas på ett komplext vis i berättelsen som snabbt blir fascinerande mörk och mångbottnad. Rättsmedicinska utlåtanden kan mycket väl bli utslagsgivande. Lägg därtill en rad mer eller mindre tillförlitliga vittnesmål.
Skuldfrågan framstår som allt annat än enkel, och åskådarens empati är inte alltid på den distanserade författaren Sandras sida. Makens oförlösta författardrömmar gjorde honom deprimerad, hävdar hon. I en bandupptagning av ett gräl framkommer senare hans version, som skiljer sig markant från hennes. Kan hon rent av ha stulit idén till hans debutroman? Frågan om vem som tillåts ha tolkningsföreträde, vems ord som räknas, blir väsentlig.
Maktkampen och dynamiken i familjen speglar vad som pågår i samhället i stort, och berättelsen kränger smidigt mellan mikro- och makronivå.
Tematiskt diskuterar filmen skickligt också samtidens besatthet av det verifierbara – samtidigt som fake news i allt fler kretsar får fäste som sanningar. Min sanning och din sanning blir allt mer sällan vår gemensamma sanning. Nyanserade gråskalor ersätts med svart och vitt.
I en tid där fiktion som ”bygger på en sann historia” säljer som smör ställer ”Fritt fall” den djupare frågan: vad är sanning? Och vems är den sanningen?
Det enda vi kan vara riktigt säkra på, efter att ha följt detta begåvade dramas gastkramande rättsprocess, är att de stora förlorarna är barnen.