Efter min stroke var frågorna många men jag fick inga svar
Jag hör från min balkong en äldre kvinna prata med sina vänner. Hon nämner sin vårdcentral, som hon är besviken på, som hon upplever att de inte bryr sig, att hon är för gammal. Uppgivet säger hon: Jag ska ändå snart dö! Och jag undrar, om den äldre damen och jag har samma vårdcentral – Närhälsan Dagson vårdcentral i Uddevalla.
Under de senaste 25 åren har jag tvingats till medicinering. Som kommer att fortsätta livet ut. Jag har gått hos doktor och syster regelbundet. Det har varit trevligt och just inga problem. För några månader sedan fick jag akut åka ambulans till Näl. En resa som jag inte minns så mycket av. Diagnosen blev stroke.
Väl hemma igen började jag vänta på den årliga läkarkontrollen på min vårdcentral. Näl hade skickat min journal och jag visste, att den blivit läst. Medan jag väntade fick jag ont i ett ben. Tänkte, det går över. Smärtan var/är olidlig. Och var kom den ifrån? Hade den något med min stroke att göra? Jag skrev till min vårdcentral och beskrev mina smärtor och ställde, tyckte jag, relevanta frågor.
Sköterskan, som ringde upp, ställde frågor som gjorde, att jag misstänkte att hon såg mig som ny kund. Min journal kan hon inte haft framme. Det fanns inget att göra. Blev jag sämre fick jag söka akut. Efter en smärtsam påsk skrev jag till vårdcentralen igen. Fick veta att jag skulle få en läkartid om två till tre veckor. Så kom då dagen, tre till fyra veckor efter min första kontakt med vårdcentralen, då jag skulle till doktorn. Nu skulle jag få veta varför jag hade ont. Och förhoppningsvis vad man skulle kunna göra.
Jag berättade att när det var som allra värst tog jag en Alvedon och smorde in det onda med en salva, som säkert alla med värk prövat. Nu fick jag en lektion hur jag med bara ett milligram av salvan, när jag duschade, förgiftade avloppet. Jag förgiftade djur, som jag aldrig hört talas om. Jag förstod först inte vad han sa. Men doktorn brydde sig om djur och natur. På min fråga om det fanns någon alternativ salva, fick jag inget svar.
Något annat jag inte begrep var mitt intag av en av alla mediciner jag tar. Alla är på recept och på burken/ asken har apoteket prydligt skrivit antal tabletter, styrka och så vidare. Nu gjorde jag fel, enligt doktorn. Varför? blev min fråga. ”Det blir för dyrt”, blev svaret från min doktor. Skulle jag själv ändra min medicinering? Jag skulle inte läsa på ”burken”.
Kanske var det här doktorn upptäckte, att jag några månader tidigare vårdats på Näl för stroke och läkaren där ändrat den aktuella medicinen från en till två tabletter om dagen. Min tid var ute, blev jag upplyst om. Jag hade tilldelats 30 minuter och nu hade det gått 40 minuter. Jag hade fler frågor, men de fick vara. Vårdcentralen borde varit förberedd på mitt besök och ha lagt upp tiden. Det gör man ganska enkelt genom att läsa journalerna och sätta sig in i vad besöket gäller.
Jag lämnade vårdcentralen utan att få veta varför, vad kan man göra? Vad gjorde jag där? 200 kronor kastade i sjön.
Er tid är ute
Svar direkt:
Jag beklagar att du hade en så negativ upplevelse vid ditt besök hos oss och att du fick lämna med obesvarade frågor. Vi arbetar ständigt med att förbättra vår verksamhet och vårt bemötande, och tar till oss av kritiken.
Om du fortfarande har obesvarade frågor gällande din hälsa är du välkommen att höra av dig till mig. Maria Larsson Vårdcentralschef, Närhälsan Dagson Vårdcentral Uddevalla Jourcentral
"Sköterskan, som ringde upp, ställde frågor som gjorde, att jag misstänkte att hon såg mig som ny kund. Min journal kan hon inte haft framme.